Aftonbladet – 26 mars 1857, sida 3

at AttonDliadet tor acCcHODa VECKA 198 fUNyLe. Stockholm den 26 Mars 1857. Carl Raab. RÄTTEGANGSoch POLISSAKER. — I lördags qväll hörde patrullerande poliskonstaplar rop om hjelp från huset n:o 66 vid norra Badstugatan. Inkomne i förstugan observerades af konstaplarne att det varsbryggaren Beckman, som nödgats ropa på hjelp, emedan hans dräng Emanuel Ar ersson utr rusigt tillstånd fattat tag uti Beckman; rifvit sönder bans kläder och tillfogat Honom blodviten i ansigtet. Då konstaplarne tillkommo, bade :räogen genast släppt husbonden. Då drängen Andersson i sitt rusiga tillstånd var högst vildsint och hotade hämnas å husbonden, blef han afförd till vaktkontoret för att derstädes sofva ruset af sig. Vid polisförhöret i måndags uppgaf hr Beckman, att Andersson i lördags qväll kl::10 hemkommit uti rusigt tillstånd samt ingått på kontoret och påyrkat utbekommande af 2 rdr rgs. Då Beckman tillsagt ho-: uom gå och lägga sig och morgonen derpå: återkomma för att fa de begärda penningarne, hade An-dersson blifvit högljudd och otidig, hvarföre Beckman kört ut honom, men Andersson, då Beckman skulie stänga igen dörren, fattat tag i husbonden, sönderklöst ansigtet och sönderrifvet rocken. Beckman medgaf att han först sedan Andersson sönde rifvit bans rock tilldelat honom några örfilar samt möjligen det blodvite han äfven erhållit. Andersson nekade att hafva tilldelat husbonden de blodviten, hvarefter dennts ansigte buro spår. Målet remitterades till domstol, sedan Beckman icke yrkat något. ansvar å Andersson, utan endast att få honom skild. ur tjensten. oo — Poliskammarens session i måndags slutade först kl. 6 e. m. till följd deraf, att ett längre förhör hölls med f. vaktmästaren Jansson och dess hustru, häktade och tilltalade såsom misstänkte, att hafva varit. vållande till den eldsvåda, som natten till den 8 sistl. Februari utbröt i egendomen n:r 5 vid Hammarbygatan. Vid de förut hållna äfvensom vid tisdagens: förhör, ha upplysningar vunnits, som gifva fullkomligt stöd åt den förmodan, att Jansson anlagt elden: för att utbekomma en ganska stor ersättning såväl hos Stockholms brandstodsbolag, som -bolaget SkanNa. Det har nemligen bhfvit upplyst, aw Jansson haft ganska ringa tillgång på både kläder och huszeråd, ehuru han, biträdd af hos sig inneboende förre landsgevaldigern Bråvik och f. sergeanten Ahlström, lätit falskeligen uppteckna och i tvenne bolag försäkra ett större bohag, ehuru det icke borde kunna vara dem, hvilka biträdt honom; obekant, att sängkläderva, som uppgåfvos innehålla fjäder, utgjordes af halmmadrasser, o. s. v. Det har genom vittnen blifvit styrkt, att Jansson, då han sistl. höst firade sitt bröllop, lånat både silfver, porslin och kläder, ehuru han tll assuransbolagen uppgifvit sig hafva varit egare af dylikt till betydligt värde. Jansson, hvilken är mycket begifven på starka drycker, har flera gånger bötat för pol:skonstaplars öfverfallande och mångfaldiga gånger för fylleri. Om tilldragelsen vid Janssons tillärnade bröllepp berätade de inkallade vittnena följande: Jansson hade, gejan han lånat kläder åt såväl sig sjelf som bruden, hela dagen åkt omkring och: bjudit brölloppsgäster. Jesse hade på utsatt uid infunnit sig, men endast räffat brudeo. Sedan sällskapet väntat i flera timmar på brudgummen, anlände denne slutligen sent på qvällen, åtföljd i stället för prest, som han skulle aåmta, af 2:ne poliskonstaplar, som förde den i högst Sfverlastadt tillstånd befintiige Jansson hem. Bröl:oppet uppsköts, och dagen derpå lät Jansson viga -g i kyrkan. Vid förhöret i måndags öfverbevisades Jansson om att kort före e!dens utbrott hafra med hustruns vetskap innevarit i bostaden, och derif-ån vill hembegaren Ryboms bostad vid Nytorget burit -!iverse persedlar, hvilka sockerbagaren Liedberg uppifvit att Jansson hämtat från honom Bräåvik och shlström hade några dagar före eldens utbrott flytat från Janssons bostad hem till Liedberg. Då slutgen pära på fullständig bevisning mot Jansson fö: ekom, och sockerbagaren Liedberg öfverbevisades m att genom lögnakuiga uppgifter hafva sökt dölja I20stons brottslighet, som hsn noga kända till, förlarades Liedberg skyldig träda i häkte. — Kristianstad den 18 Mars. Till härvarande läns:ellfängelse ankom sistlidne lördag en grof förbryare, sextonårige torparesonen Olof Nilsson från Nybygden i Örkeneds socken, som under loppet af ef.erhösten 1855 medelst stenkastning afdagatagit och edermera rånat en fjortonårig gösse från Småland, om var stadd på hemvägen från Färlöfs socken, der: ran under sommaren vaktat kreatur. Oof Nilsson; om från sin tidigaste barndom strukit omkring, försörjande sig dels med försäljning af korgar, dels aed bettlande, sammanträffade i Broby med den slycklige gossen, hvars baneman han blef under deas gemensgmma vandring mot Örkened, och uppger i!en unge dråparen, att hans uppsåt från början ej sarit att afhända sitt ressällskap lifvet, utan att lenna olyckliga utgång vållats af en gossarne emelan uppstådd ordvexling och deraf föranledd stensastning. Efter illgerningen begaf Olof Nilsson sig ill föräldrahuset, der han skall hafva uppebållit sig . 2 dagar, hvarefter han företog en längre vandring zenom Småland, Östergötland, S3dermanland och Stockholm ända upp till Dalarne, i hvilken sistnämde provins han en. längre tid uppehöll sig. Inseende -Iutligen omöjligheten att utan prestbevis taga sig ram på längden; återvände han till hembygden, der nan häktades och instäldes för östra Göinge häradsätt, inför hvilken, liksom inför fångpredikanten i änsfängelset, han bekänt sitt grofva brott. O!of N. är icke, konfirmerad. — Göteborg. Kongl. Maj:t har förklarat sig icke hafva funnit skäl att bev:lja poströfrarne och mördarne Nattsens och Björcks ansökan om befrie!se från dödsstraffet, hvadan nämde förbrytare om nåzra. veckor komma att undergå detta straff på afcättsplatsen Tingbergs kulle. STORA ETTEEEEEA