Aftonbladet – 21 mars 1857, sida 2

kan icke gerna vara mera patetisk än hr Mögge vid tanken på skandinavismen; det fordras en viss grad af entusiasm för att på god tro plantera knutpiskan såsom frihetsirädn. Här tyckes br Migge vara fullt och fast öfvertygad om, att skandinavismen innebär iddn af gemensamt försvar mot Ryssland. År 1856 har han Kommit in på en alldeles motsatt tankegång; han ser i skandinavismen en Germaniens buse och i snordens germaner en skara berserkar, färdiga att när som helst göra holmgång på stränderna af mdas grosse Vaterland. Hen utlåter sig nemligen; som följer: Tyskslukandet (Deutschenfressere) är nu som bäst i gång, och jag har påträffat mera än ett löjligt exemplar-skandinav, som till frukost inmundigade en ragout på ett par dussin sönderhackade tyska slafvar, och hvars aptit efter tyskt kött och blod verkligen var putslustigt ända till att skratta sig förderfvad åt. (Sid. 98.) Särskilt hölsas skandinaverna med namnet statsomstörtaren; och som anläggningar i skandinavismens intresseuppgifvas prins Öscars förestående giftermål med en napoleonisk furstinna, och orins Näpolvons madkonung Oscars enda otter, allt i ändamål-att, genom Frankrikes inflytelserika bemedling, prins Karl, enär kronprinsen är barnlös, en gång måtte komma ait bära den tredubbla kronan., (?) Denna gåtfulla mening läses i början af bokens 105:te side; här uppträder br Mägge kom en mo dere sfinx, och hela Sverge står troligen un: drande inför den dunkla vishet, den skumma I giareblick i framtiden, som här stirrar emot det. i Vi hafva, med anledrisg deraf, företagit Oss att till yttermera vissO genomstuflera den i början a? hvarje rättstaffens a!manacka befintLiga uppsats med utel: Det svenske konunj gahuset, och det har varit oss rent af omöj: ligt att der upptäeka någon annan prins med