Nöden I Lappmarken. Då vi här gifva offentlighet åt ett nytt upprop till allmänheten att bispringa de nödlidande i fäderneslandets nordligaste och fattigaste bygder, fästa Vi änvu en gång upp märksamheten derpå, att den hjelp; som kommer snart, här mer än någonsin blir dubbelt verksam. Ty i de från kustlandet aflägsna trakter, der intet bröd för närvarande finnes, hår man ieke ens några farbara vägar, på hvilka säd eller mjöl kunde ditforslas, längre tid af året än så länge slädföret varar. Den bjelp, som ej kommer snart, löper derföre här mer än annorstädes fara att komma för sent. För att icke en dyrbar tid — en tid, som möjligen gäller lifvet! — måtte förloras genom penningemedlens sändande fram och åter, der dessutom ingen ordnad postgång finnes, har?anstalt blifvit fogad, att säd och mjöl i kuststäderna omedelbart uppköpas för de insamlade medlen, och genom pålitliga enskilta personers försorg genast försändas till pasto rerne i de nödlidande lappmarksförsamlingarne, för att genom deras försorg utdelas. De medel, som dels redan äro tecknade, dels möjligen ytterligare tecknas på den förut å Aftonbladskontoret framlagda listan, komma äfven, enligt träffad öfverenskormelse, att öfverlemnas till de aktade män, som undertecknat nedanstående uppmaning, för att på enahanda sätt användas. Uppmaningen, som redan i går och i dag vunnit ett verksamt och frikostigt behjertande på Stockholms börs, är af följande lydelse: Det är icke mera en af mången med stort bekymmer hyst aning, utan det är tyvärr en beklagansvärd sanning, som bestyrkes både af de allmänna tidningarne och af enskilta underrättelser, att inbyggarne i Sverges nordligaste trakter, i synnerhet lapparne i Piteå, Luleå och Calix samt Torneå Lappmarker, i anseende till sista årets felslagna skörd, befinna sig uti saknad af dagligt bröd, och gå till mötes den förfärligaste nöd, nemligen hungersnöden, för hvilken redan många offer allit, och antalet af dem skall på ett förfärligt sätt förökas, om icke hjelp af ömmande och medlidsamma menniskor snart mellankommer. Undertecknade, väl kännande såväl den aldrig i vårt land tröttnande välgörenheten, som ock förhållandena på den ort der nu hungersnöden rasar, att nemligen bjelpen måste komma snart, för att i ordets egentliga betydelse komma i dubbelt mått, våga af sådan anlednisg anbefalla våra lidande nordber i medlidsamma medmenniskors hjelpsamhet, öfvertygade derom, att någon annan uppmaning dertill icke behöfves än den, som ligger i den verkliga sanningen, att nöden är stor ibland dessa våra landsmän, som bebo nordens ödsliga trakter. De välvilliga bidrag, som af välgörande menniskor tecknas å listor, som för detta än damål finnas tillgänglige å börsen, på Aftonbladskontoret samt i hrr Fritzes och Deleens komp. boklådor, komma att till de nödstäl :e lapparne, nybyggarne och backstugusittarne ofördröjligen utdelas genom dertill enskilt utsedda personer. Stockholm den 19 Mars 1857. A. Sjöding, James Paton. J:n Bergman O:son. I. Kyrkoherde. MP. Wikström J:r. — Daevel ä Carlström. Redovisning för de insamlade medlen kommer framdeles att lemnas i denna tidning. eten