Aftonbladet – 20 mars 1857, sida 2

hvilket jemväl synes ådagalögga, att utskottet saknat alla giltiga och verkliga skäl för sin mening. ; För vår del upprepa vi, att vi finna grundsatsen att under konungens civillista innefatta äfven utgifterna för den kongl. familjen, med undastag för tronföljaren och onkedrottningen, vara af väsentligars vigt än sjenva 20 slagssummans belopp, och detta förnämligast af det politiska skål, att örriga medlemmar af konungafamiljen enligt grundlagen ega och böra ega endast enskilta personers ställning till konungen, att det för landet, för konungen, för troaföljares, och vi vilja tillägga äfven för dem sjelfva, är nyttigast, att de så betraktas och att de icke må kunna, oberoende af konungen, inrätta särskilta hof med derifrån oskiljaktiga anspråk på en mera lysande representation, större frikostighet, mecenatskap o. s. v. För oss är det obegripligt, att denna de kungliga prinsarnes egenskap af privatmän skulle upphöra derföre att de ingå äktenskap eller att deras ställning i samhället derigenom skulle så väsentligt förändras, att de; såsom ogifta beroende af koaungen, skulle såsom gifta deremot böra blifva fullkomligt sjelfständiga och oberoende, annorlunda än i den mån konungen sjelf finaer skäl att gifva dem medel dertill. Tämligen klart är det också, att den princip, vi yrka, äfven skulle i framtiden just leda till sparsamhet och hushållning, enär det lärer vara obestridligt, att utgifterna för furstar med särskilta af statsn anslagna apanager och egna hof måste blifva vida betydligare, än om vissa underhållssummor åt dem anvisas af konungen från hans civillista. Det är så mycket vigtigare, att denna grundsats nu måtte antagas, som det är första gången under en ny dynasti, som ett särskilt apanage åt en kunglig prins, hvilken icke är tronföljare, sättes i fråga, och det beslut, som nu i detta hänseende fattas, sannolikt kommer att åberopas såsom prejudikat för framtiden. Men huru många hof denna kan komma att bära i sitt sköte, om statsutskottets åsigt nu vinner godkännande af rikets ständer, ir omöjligt att beräkna. Vår tanka är fördenskull, att de liberale framför allt böra hålla fast vid den princip, utskottets afdelning hade omfattat, såsom ur hvarje synpunkt den riktigaste, och att, om denna princip icke antager, de representanter, som yrka densamma, böra obetingadt afslå de för de kungliga prinsarne och den kungliga prinsessan nu begärda nya anslagssummorna. Detia är i vår tanka det enda konsöqventa bandlingssättet hos oppositionen. Att hon blir i miaoriteten kan visserligen vara möjligt, ja sannolikt; men hon bar då åtminstone visat, att hon haft allvar och icke handlat blott af hugskott eller för att fäkta i vädret. Frågan, en gång väckt, är för öfrigt af den konstitutionella betydelse, att hon icke kan falla. Vid statsutskottets förslag till reglering af tredje hufvudtiteln (utrikes departementet) fiana vi icke skäl att vidlyftigt uppehålla oss. För vår del äro vi benigna att hålla chefen för utrikes departementet räkning dels för det han, ensam af alla departementscheferne, framlagt ett förslag till förändrad organisation af nämde departement, hvilket synes kunna leda till mera ordning och fördenskull, om denna organisation ännu under nästa statsregleringsperiod sättes i verket, förtjena den anslagssumma af 25,500 rdr rmt, som utskottet föreslagit skola för ändamålet ställas till K. M:ts disposition, dels att hr utrikes ministern lemnat rikets ständer kännedom af en detaljarad stat äfven för våra diplomatiska embetsmän vid utrikes hof. Icke heller finna vi, att anslagets tillökning för ministerstaten med omkring 20 procent el!er 60,000 rdr rmt utöfver hvad för nära tjugo år sedan dertill bestämdes, eller tillsammans 359,600 rdr (före 1840 utgjorde det, som bekant är, 400,000 rdr bko), kan anses öfverdrifven eller böra af rikets ständer förvägras, med afseende å de äfven å utrikes ort så betydligt stegrade lefnadskostnaderna, hvilka i allt fall svårligen lära, åtminstone vid de förnämhgare hofven, kunna af någon svensk diplomat bestridas ensamt af lön utan tillskott af enskilt förmögenhet. naste