En rörelse af nyfikenhet spörjdes bland hopen af åhörare, och en rättstjenare sade: Ni har tillåtelse att tala. Hon reste sig långsamt, aftog sin hatt och såg sig om bland helä församlingen med ett eget, men lugnt uttryck af triumf och öfverlägsenhet. I viljen vetan, sade hon, shvem som dödat de båda barnen? Välan, jag vill säga er det. Och åter irrade hennes blick rundt omkring med samma höga, trotsiga uttryck, — Jag dödade dem., En tystnad uppstod och en allmän rörslse visade sig bland åhörarne. Jal upprepade hon, jag dödade dem; och — 0 hvad. jag är glad att jag har gjort det! Viljen I veta hvarföre jag dödade dem? — Emedan jag älskade dem — älskade dem så högt, att jag var villig att uppoffra min egen själ för att frälsa deras.. Jag har hört mågra personer påstå, att jag måtte varit utom mig, att jag var vansinnig och ej för ögonblicket visste hvad jag gjorde — men det är icke sant. Jag var inte vansinnig, jag var inte utom mig — jag var lugn och jag visste hvad jag gjorde, och jag välsignar Gud att jag gjort det. Jag föddes till att vara min egen faders slafvinna. Men ert stolta virginiska blod rinner ock i mina ådror och i de flesta deraz, hvilka I pisken och bäljen. Jag var en hsderlig mana lagliga hustru, gom gjorde hvad ban kunde för att kringgå era grymma lagar och göra mig fri. Mina barn föddes till friheter — uppfostrades till frihet, till dessa Yin egen faders son korn och började en rättegång mot öss och gjorde oss till sina slafvar. Domare och jury bistodo bonom — alla era lagar och stadgar hjelpte honom att beröfva enkan och de faderlösa deras rätt, Jag vill ej säga något om Tom Goörden — men domens timma slår väl en