Aftonbladet – 19 mars 1857, sida 2

gen, att hvarje reglering af skjutsskyldigheten bör syfta till jordbrukets fullkomliga befrielse från skjutsningsbesväret, men var dock så längt ifrån att sjelf våga föreslå något tuppfjät i denna riktning, att det inskränkte sig till at: föroråa en förhöjning af en eller annan skilling i legan för bäst och för åkdon, en åtgärd; som efter vår tanke alls ieke-leder til: det: mål. utskottet uppstält såsom eftersträfvansvärdt, utan snarsre aflägsnar ifrån det samma, och som under tiden, innan detta mål uppnås, äfven kan verka menligt gerom att hindra ingåendet af entreprenader och hos en del a? allmogen alstra falzka beräkningar i afseende på skjutsförtjensten. Icke en äng det förslag Sandströmer bade framstält till beredande af lättnad i besväret, att nemligen vid entreprenaders upprättande afgifterns för länets gästgifverier måtte ssmmanläggas och lika för delss på alla -skjutsskyldiga hemman inom länet, vågade utskottet förorda, emedan den olika tyngd, hvarmed denna börda nu drab bar hemmanen, är ett gifvet faktumoch ett dylikt jamnande endast skulle blifva ett slig: skattelättnad för vissa till betungande af andra. Hela denna uppfattning af. skjutsskyldigheten, i det skick hvari den för närvarande befinner sig, såsom ett rättmätigt och stadgadt skatteonus, häller dock föga ståsd vid rärmare betraktande; vill man ha det an sedt såsom sådant, så står det i sanning illa till med svenska folkets beprisade rätt att zig sjelf beskatta. Konungens befallningshafvande kan nemligen avlägga nya gästgifverier och der han så för godt finner, och till skjutslag förlägga flera hemman af skjutsskyldig nstur hvadan den iindrisg eller fullkomliga befrielse, som åtskilliga sådana hemman njuta, är af så tillfällig art, att den när som helst ka: af konungens befallningshafvande borttagas. Särdeles betecknande för våra förhållarder är denna motsägelse emellan es i -aHmänhe! uttalad liberal och radikal åsigt och en såden tillämpning af densamma, gom ieke ens vågar på det ringaste sätt röra vid den orättvisr fördelning sf ett för jordbruket så menlig! och olyckligt besvär, hvarigenom vid nuva rande entreprenader en mängd skjutsskyldiga hemman; ha alls ingen afgift stt erlägga, och för dem, som erlägga.en sådan, denna varierar från 30 sk. till 100-tals. rdr om: året. Vi hoppas, att ekonomiutskottet, som nu börjat företaga denna fråga till behandling, vid denna riksdag icke skall följa sina föregångare i spåren, utan verkligen gripa sig an med att föreslå någonting som går i den riktning, man redan länge erkänt för den riktiga och nödvändiga, eburu man, för att icke göra sig omak för tillfället, skjutit saken ifrån sig. Vidare uppskof med en allvarsam behandling af frågan tjsnar till intet, emedan den utredning-af densamma, som kan vinnas, redan erhållits eller nu kan erhållas, och emedan ingen utsigt är dertill, att det framdeles skall bli lättare, än nu, att göra en början med denna angelägoenhets ordnande på ett tillfredsställande sätt. Långt ifrån att de väntade stora jernvägsanläggningarne böra skäligen föranleda dröjsmål. med frågans behandling, innebära de tvärtom en anmaning att ofördröjligen gripa sig.an dermed. Öppnandet af dessa rya kommunikationsleder skall under : nuvarander förhållanden ännu: mera intrassla saken och,göra stora förändringar ide särskilia. hemmanens skjutsbesvär, i det på vissa farleder dessabesvär skola betydligt minskas, men deremot, till följd-af-bastigttilltagande trafik, utomordentligt ökas på andra. Att: dem endaväg, -på hvilken man kan hoppas att en gång få denna sak ordnad på ett både för det allmänna och den enskilte tillfredsställande och med civilisationens fordringar öfverensstämmande sätt, är den, att staten på vissa vilkor öfvertager skjutebestyret och bringar det i sammanhang med postväsendet, synes ligga i öppen dag. Attskjutsen skulle kunna göras till föremål blott och bert för. den-enskilta företagsamheten och öfverallt ovilkorligen ställas på entreprenad, huru : högt pris än entreprenörerna måtte-betinga. sig, låter näppeligen. tänka sig, utan att svårx hinder: för den allmänna rörelser skulle uppkomma och ett fullkomligt virrvarr inträda på detta område. Att en förhöjning af skjutslegan icke leder till det åsyftade målet, hd vi fedan förut vibat. I det vi förbehbålla oss att med det första återkomma till frågan, meddela vi här nedan den -hufvudsakligaste: delen utaf den af oss förut omnämda motion i ämnet gom hos ridderskapet och adeln blifvit väckt af grefve C. H. Anckarsvärd: Motionären yttrade deri: För mig, för mitt öra och, jag tvekar ej att tillägga, för min känsla, åstadkommer det ett alltför skärande missljud, då jag vid uttalendet af benämningen fri oeh sjelfständig svensk jordegande man, ieke kan frånskilja mig medvetandet att denns så kallade fris röån har ett åliggande, att på skjuisrättarens anmwaning understundom nödgas spänna sin häst ifrån plogen och sina dragare ifrån sädeslasset, ofta vid ett tillfälle då inbergandet af hans gröda storligen inverkar på hans bes:åndunder ett kommande år, oeh detta för att ställa sina hästar för den efia7nog blott för sitt nöje resandes vagn och umder den förödmjukelsen att uti en obeqväm ställning få efter omständigheterna hänga. sig på åkdor net, för att vara vittne till sinå hästars misshandling at. den främmande kusken, ochsatt omsider; framkommen till) gästgifvaregården,-emot en spottpenning af 24 sk. rmt för den tillryggalagda milen och understundom för: de tvenne, fådet ej afundsvärda nöjet att barbaeka rida: hem, att. hafva -dagsverket försatt och dragarne ej allenäst: för den dagen; utan för den kemmaände; i ovjenstbara i lyckligaste fallet och då ieke någon: grund till förstörelse vid skjutsningstillfället blifvit kreaturen bibringad. Man ifrar för jordbrukets uppkorast, man bekostar Iandtbruksskolor, man afiöarr agronomer och åkerBrukokemister; man förordat hästoeh hornboskapernas förbättrande, man föranstaltar små och stora bruksmö hvarvid ordas vidt oeh bredt om 2 ROSETT FEIST NE Övr