Aftonbladet – 18 mars 1857, sida 2

— Bevillningsutskottets betänkande, angående ifrågastälde förändringar i föreskrifterna om allmänna bevillningens utgörande, har nu till riksstånden inkommit; och då detta betänkande är ett af de vigtigare, anse vi oss böra lemna en närmare redogörelse för dess innehåll. Beträffande förslagen om upphäfvande af all bevillning, dels enligt både första artikeln (den personliga skyddsafgiften) öch andra artikela (för egxebdöta, lön eller rörelse), dels endast enligt den senare, har utskottet erinrat, att denna fråga helt och hållet beror på de beslut rikets ständer komma att fatta angåsnde statsutgifterna. Blifva dessa utgifter. större, än att de kunna betäckas af statens öfriga påräkneliga tillgångar, så skall bristen, enligt grundlagens bud, genom allmän bövillniog fyllas. Under förutsättniog af ett sådant bshof, måste bevillningsgrunderna bestämmas, dervid utskottet anser några lämpligare svårligen kunna utfinnas än de, som äro hämtade frän vilkoren för förmågan att utgöra statsbidragen: personlig arbetskraft, egendom och rörelse. Men då ännu icke kan bedömas, om och i hvad mån statsverket må blifva i behof af allmän bevillnirg, bar utsköttet hemstä:t, att förslager om upphäfvande ef sådan bevillning för närvarande må lemnas utan afseende; äfvensom att den personliga skyddsafgiften, enligt första artikeln, med ett till 40 öre rmt (för närvarande 18 sk.) för man, och 20 öre (för närvarande 9 sk.) för qvinna jemkadt belopp, må tills vidare såsom bevillningsgrund qvarstå; rikets ständer dock förbehållet, att i afseende å denna afgifts användande till folkskoleväsendets befrämjande eller annat ändamål framdeles fatta beslut. Väckta motioner om embetsoch tjenstemäns befriande från bevillning hafva blifvit afstyrkta, hvaremot såväl det minimum af lön, som borde vara afgiftsfritt, blifvit i anseende till den på senare tider stegrade lefnadskostnaden höjdt från 300 till 500 rdr rmt, som i öfrigt den stigande afgiftsskalan på det sätt förändrad, att löntagare icke skulle betala en proeent för 100, hvilket nu vidtager vid en lön af 1200 rdr bko, förräa lönen uppginge till öfver 2000 rdr rmt, enligt en taball, progredierande från 1 rdr rmt för löner som öfverstiga 500 rdr till och med 650, till 16 rår rmt för en lön, som öfverstiger 1800 rår till och med 2000 rår. Förslagen om nedsättning för bevillning af rörelse samt fast egendom hafva ieke vunonit utskottets understöd af det skäl, att då denna bevillning vid förra riksdagen nedsattes till hälften emot hvad den förut utgjorde (från 5 till 2, rår rmt), bland annat förutsattes, att derigenom skulle beredas samvetsgranua uppgifter och pröfaing vid taxeringarne, men detta. mål i allmånhet icke kan anses hafva blifvit uppnådt; anledning icie vore för haaden att i omförmälde hänsegnde nu medgifsa någon ytterligare eftergift, helst densamma tvifvelutan skulle hafva till följd en betydlig minskning i statsinkomsterna, hvilket senare statsbehofven vid innevarande riksdag icke lära medgilva. Utur erfarenheten, att nedsättningen af bevillningsprocenten icke beredt samvetsgrannare uppgifter och pröfning vid taxeriogarne, samt då flertalet näringsidkare påföres, om icke den för hvarje klass stadgade minsta afgift, åtminstone föga deröfver, har uiskottet, med aktgifvande på ett sådant missförstånd af författningens mening, ansett minimiafgifterna för näringsidkarne i städerna böra återföras till de belopp, som under en längre tid intill sistlidne riksdag-voro bestämda, d. v. s. fördubblas emot hvad den nuvarande 9 i bevillningsförordningen innehåller. Endast i ytterst få fall, yttrar utskottet, torde dessa afgifter öfverstiga den procent, som i regeln bör hvarje skattskyldig påföras. Der någon näring undantagsvis bedrifves i så ringa omfång eller med så liten framgång, att den lemnar mindre inkomst, der hafva taxeringsmännen epoligt 12 4 i bavillningsförordningen både rättighet och plikt att nedsätta afgiften, hvilket troligen skall blifva förknippadt med mindre svårigheter, än att förhöja densamma. Motion om befrielse från bevillning för gesäller, 1 rdr bko, har blifvit af utskottet afstyrkt. Likaled2s har motion om upphäfrande af bevillning för råkoppartillverkning vid Fablu grufvor blifvit afstyrkt. Ett inom borgareståndet äf en represesentant från Göteborg, hr Renström, väckt förslag om direkt beskattning å kapitaler har vid denna, som rid föregående riksdagar, blifvit äfstyrkt. Likaledes har motion om ytterligare nedsättning of bevillningen för enskilta banker, som vid förra riksdagen minskades från 5 till 3 proe. å den behållning, EKENS ETEN