Aftonbladet – 18 mars 1857, sida 1

STOCKHOLM den 18 Mars. Bref från Danmark. Köpenhamn den 13 Mars. För ögonblicket tyckas sakerna här stå i Stampe, såsom det uttrycksfullt heter på danska; intet avancerar, intet vidgöres, man endast väntar, men man väntar säkerligen igke förgäfves. Hvad den slesvigska affären angår, tycka vederbörande förmodligen att de funnit en alldeles afgörende utväg, då de sjelfva företagit sig att göra den fördelning af kontingenten, som slesvigska ständeriörsamlingen undandragit sig att bestämma; men det är klart för hvar och en, som vill se litet längre än näsan, att det icke egentligen är i besagda fördelning knuten ligger. Då ständernas majoritet vägrade att fördela, var det naturligtvis i ändamål att lägga första bästa binder i vägen för kontingentens utredande, och dermed att regeringen nu bestämt normen tör fördelningen, dermed hear den på intet vie penningarne i handen. En vägran från de tredskandes sida ett betala räkningen, när den kommer, kan tvärtom nu ha så mycket roera sken af rätt för sig, som man kan säga: Vi veta till en början ej om fördelningssättet är riktigt; detta är ju hvad stönderförsamlingen skulle afgöra, o. s. v. Kommer det så till exabution, skall man åter upplefva den gamla komedien med att ingen bjuder,; dertill fordras endast litet sammanmanhållning och disciplin i lägret, och sådan finnes der. Disciplinerad, det är den tyska eliquen, det är obestridligt, och i det fallet är den till och med på sitt sätt mönstervärd. Nog af, frågan om den slesvigska kontingenten ä ännu alltid en öppen och sväfvande, och vi äro dervidlag ännu först vid början af slutet, aldrig en tumsmån längre. Hvad den holsteinska frågan beträffar, befiana vi oss nu som bäst i hela uppsjön af de senaste protokollerna. Dagens tidningar innehålla för ögonblicket icke annat än aftryck af hr v. Scheels sista depescher och memoranda. Man får efter genomläsningen af dessa långdragna aktstycken, deri die alte Geschicbte blifvit för tionde gången uppdukad, endast en ytterligare anledning till den misstanka, att de tyska. kabinetterna skola helt enkelt — lägga dem på hyllan, knappast genomögnade, och att repliken skall blifva sådan, som om aldrig någon replik blifvit härfrån afgifven. I sin stora nöd har visserligen hr vy. Scheel nu funnit för godt att vända sig till de öfriga europeiska makterna för att bedja om hjelp mot denne hr Manteuffel, hvars ödmjukaste tjenare gamme hr v. Scheel dock i så hög grad var ännu den 5 September i fjol; men det är icke synnerligt hopp om att denna veklagan blir hörd. Det är all rirnlig grund till att antaga, att den version, hr v. Scheel sjelf hela tiden sökt att under hand härstädes bearbeta, om en Frankrikes ogina ställning till Danmark, bör förändras derhän, att oginheten, om dea verkligen finnes å sagde håll, egentligen är vänd emot — uirikesministern thera personligen; och hvad som med bestämdhet är kändt är det, att lord Palmerston låtit, å Englands vägnar, en gång för alla förstå, att man icke ville eller kunde fästa synnerligt afseende vid Danmarks ställning eller räcka det en hand från Englands sida i dess brydsamma angelägenheter så länge — just hr v. Scheel vore chef för det danska utrikeskabinettet. Detta allt är i hög grad ledsamt, men det är faktiskt och låter sig näppeligen afbjelpa dermed att man stämmer sin uta i en Öömmare tonart. Är det då på Byssland hr v. Scheel i sista timman hoppas? Det är alldeles onödigt att påpeka huru falsk och olycksbringande en sådan politik skulle vara, likasom i hvad grad den är onationell. och rent af tilltagen på slump. Men jag förmener, att det är vigtigt att de makter, hvilka verkligen mena Danmerks folk väl, hafva ögonen fästade på allt hvad som eger sammanbang med hr v. Scheels bedrifter, öppna eller mera hemliga, lika godt! 1 deita afseende förtjenar bland annat bemärkas, att denne statsman helt nyligen lärer tagit sig anledning af situationen till att åter i något slags diplomatiskt cirkulär uttala sig emot den farliga skandinavismen och afskudda sig allt ansvar för hvad möjligen i riktningen af en skandinavisk politik skulle kunna bedrifvas här elier der. Hr v. Scheel synes verkligen i högsta grad vara angelägen om att i detta speciella afseezde två sina händer, ehuru, sankingen att säga, det är svårt att förstå, huru någon misstanke härutinnan skulle skäligen kunna falla på honom. Såsom moistycke härtill har man under senaste veckan haft mycket att tala om hr Blulmes nyaste omslag. Denne mycket bekante politicus har nemligen öppet yttrat till en officiell person och uppenbarligen i akt och mening att det genom denne skulle gå vidare, att nu — vore äfven han (!!) Eiderdansk. Han var det 1848, men gick då ifrån det, emedan det var opraktiskt, nu deremot är det fullt praktiskt och derföre är han med