Aftonbladet – 16 mars 1857, sida 3

regeringen står till de särskilta staterna i Europa och Amerika. rr Londons city uttalar sig med ennästan exempellös enhällighet för regeringen. Vi ha redan omnämt de med talrika underskrif:er försedda adresser, genom hvilka medlemmarne af fondbörsen och Lloyds uppmanat Palmerston att uppträda såsom kandidat för London. Huruvida lorden antager kandidaturen, visste man dock icke ännu. För lord J. Russell höjde sig deremot ingen enda röst, ;ch man tviflar på att han skall våga uppräda såsom kandidat för City. Köpmännen i Liverpool hade afsändt en adress, och en sådan förbereddes i Manchester. Allt detta vittnar tydligen om den inom affärsverlden -ådande stämningen. Så stort dess inflytande : landet än är, torde det dock icke få anses iteslutande bestämmande. Ett rykte är gängse, att lord Elgien skall sara utsedd till fullmäktig i Kina. Enligt wvad Times berättar, lärer den blifvande fullmäktigen komma att utrustas med fullmakt att afsluta fred med hofvet i Peking. Daily News påstår deremot, att den för sin noggranna kännedom om orientaliska förvållanden ryktbare öfverste Rawliason blifvit utsedd till Englands utomordentliga sändebud 1 Peking. Hvad tidningspressen beträffar, så har relan en del af de mest betydande landsortsbladen ganska bestämdt uttalat sig för lord Palmerston och emot koalitionen; bland dessa örtjena märkas: Newcastle Chronicle, )Durham Chronicle,, Bristol Gazetten, den i Glasgow utkommande Scotch Guardian, ;York Herald, Brighton Herald, Sheffield Times och Sheffield Independent, Inverness Courrier samt Dublin Evening Postp. Hr Cobden, hvilken till erkänsla för sina :örtjenster om spanmålslagarnes upphäfvande ir 1847 valdes till ombud för grefskapet Yorkshires folkrika vestra distrikt och sedan dess ortfarande representerat detsamma, lärer svårigen komma att der återväljas, emedan hans systematiska opposition mot regeringens åtgärder under kriget med Ryssland redan beröfvat honom många anhängare. Ett betydande parti söker att i stället för Cobden få lord Palmerston på vallistan. Det nuvarande parlamentet, hvars upplösning förestår — det fjerde under drottning Victorias regering och det sjette sedan parlamentsreformen — hade blifvit valdt under lord Derbys minister år 1852 och skulle fortfara till den 20 Augusti 1859. Alltsedan år 1826 har dock intet enda parlament räckt i fulia 7 år. Det år 1847 under lord John Russells minister valda parlamentet varade i 4 år, 7 månader och 12 dagar, och det under sir Rob. Peel år 1841 valda 5 år och 11 månader. Detta var det längsta af de reformerade parlamenten; det kortaste var det första bland dem; det varade blott 1 år, 11 månader åren 1832 och 1833. Följsktligen kan pa-lamentens varaktighet efter parlamentsreformen i medeltal beräknas till 4 år. Enligt uppgift uti en pariserkorrespondens skall väl genom det engelsk-persiska fördraget besittningen af ön Karrak, såsom förut blifsit nämdt, ånyo tillförsäkras Persien, men enligt samma fördrag tillerkännes ostindiska kompaniet rättighet att på ett ställe på ön, äfvensom i Ormus och på andra punkter vid Persiska viken, hålla kol-lager. : ÖSTERRIKE. En korrespondent från Petersburg till Jour nal des Debats berättar, att icke blott engslska och franska kabinetterna uttalat sin förvånirg öfver grefve Buols mot Sarcinien riktade not af den 10 Februari, utan att även furst Gortschakoff skall ha förklarat, det han hvarken kan förstå eller gilla Österrikes steg. SCHWEIZ. Den schweiziska förbundsstyrelsens förnyade begäran hos franska kabinettet, att kejsarens regering måtte låta internera neufchåtel-flyktingarne, har blifvit af franska kabinettet afslagen, på den grund, att kejserliga regeringen icke anser denna åtgärd nödvändig, emedan, på dess befallning, de strängaste försigtighetsmått skola hafva blifvit vidtagne, för att hindra hvarje fientlig manifestation mot Schweiz af flyktingarne. Schweiziska förbundsregeringen har förklarat sig lugnad genom denna försäkran. SPANIEN. Från Madrid skrifves den 4 Mars, att spanska regeringen genom en telegrafrapport från London fått underrättelse derom, att Mexiko vägrat gifva den äskade upprättelsen, att i följd deraf spanska sändebudet Sorela dragit sig tillbaka till Cuba, samt att spanska örlogaskepp afgäått till Vera Cruz, för att blokera hamnen och i nödfall bombardera staden. General Concba skall förbereda sig till afmarsch. Flera örlogsskepp, som troddes vara bestämda för expeditionen till Mexiko, hade ankommit till Cadix, och man sysselsatte sig med att utrusta en expeditionsarmå. Icke desto mindre tviflade man uti väl underrättade kretsar rå den tillämnade storartade planens utförande. Enligt densamma skulle en stor eskader, med 8000 å 10,000 man landstigningstrupper, afsändas till Mexiko. Ailtsedan enkedrottning Kristinas varning mot absolutistiska planer omstämde Isabellas politiska åsigter, har man observerat, att den absolutistiskt sinnade ministern Nocedal blifvit af drottningen bemött med märkbar köld, hvaremot hon vid flera tillfällen ådagalagt sina välvilliga tänkesätt för ODonnel, hvilken dock fortfarande håller gig aflägsnad från all beröring med hofvet och kabinettet. Madrids civilguvernör Marfori har låtit progressisterna obehindradt organisera sina komi