Aftonbladet – 16 mars 1857, sida 3

kort besök, före sin återkomst hit, till England och Sverge, och hvilken säkert träffas, kan berätta allt mera specielt, hvarföra utförlighet i mitt bref är öfverflödig. I hela Sydafrika råder en fullkomlig mani i spekulationer på kopparmalm, hvilken förekommer, som bekant är, på flera ställen längs vestkusten och äfven här i trakten, ehuru något inåt landet; och redan äro två kompaniers agenter hit anlända, som fördyra allt, synnerligen oxar, och försvåra härigenom mitt företag. Oaktadt således allt nära nog gått mig emot hittillsdags, befinner jag mig dock vid bästa mod och helsa, samt önskar blott, att I der hemma mådden så väl som jag. (Andersson lärer numera vara anstäld vid grufvorna i trakten såsom föreståndare.) Under min färd längs Swakopfloden gjorde jag mina första försök med jagt nattetid, vid vatten. Denna flod är endast en torr sandbädd med långt aflägsna, gräfda hålor, der vatten förekommer, eller och finnes i närheten af floden i bergen mindre vatten, som det vilda vanligen nattetid kommer att dricka. Här ligger man i försåt och fäller der helst under månskensrätter. Lejonen infinna sig äfven vid dessa ställen och lura på sitt rof, gå att man ej sällan sammanträffar Med dem. Inom kortare tid hafva de fångat och uppätit tre damaras. Nästan hvarje månskensnatt låg jag på detta sätt, vanligen alldeles ensam, eller med en damara, ute tills efter midnatt och ofta hela nätterna, och var det egentligen bärunder jag lyckades fälla det mesta större vilda. Jag hade en fårskinnspels, som jag virade om mig för kölden, hvilken nattetid är ganska känbar. — Sysselsatt med packning af mina två vagnar för att inom en veckas tid anträda långfärden inåt sjön, hinner jag. nu ej mer, utan slutar dessa rader under hopp att snart få höra något från eder, — — — Detta ROpp log fel, ty brefven från hemmet lågo vid W:s död qvar i Hvalfiskviken,