Aftonbladet – 16 mars 1857, sida 2

gång — lagen lyser efter arfvingarne, och då har jag dem här alldeles tillreds åt honom; har väl lust att tala vid miss Ninas fästman om den saken. För jag såg nog att det var en präktig karl och han skulle nog ge mig ett godt råd, för henves skull om inte annat. Och den der fina systern hans, som var så god vän med miss Nina, hon skulle nog kanske också hjelpa mig med miss Fanny litet. Hur det då går, så ska i alla fall de välsignade barnen aldrig komma i brist på någonsing så länge gamle Tiff fisnes ofvan jord, det är sökert,s O, menskliga uträkningars fåfänglighet ! Till och med detta lilla Arkadien i skogen, hvarest vi tillbringat så många angenäma stunder, var dömdt att erfara vexlingen af all jordisk lycka. Ännu medan Tiff satt der och pratade för sig sjelf, och sjöng i sitt hjertas innerliga fröjd och belåtenhet, närmade sig en olycksbådande skugga fjerran ifrån — skuggan af Cripps eget ekipage, Cripps hade ej kolat af i koleran, utan återkom nu i afsigt ait på allvar slå sig ned, och hade dertill en brud med sig efter sitt eget bjertas val. Må man föreställa sig Tiffs förtviflan — hans ytterliga mållösa bestörtning — då det slamrande åkdonet rullade fram till porten och Cripps lyfte-ned derur något, som vid första anblicken tycktes vara en packs smutsiga grannlåtskläder, men som slutligen befanns vara em qvinna, så Irusig att hom knappast bade medvetande af hvad hom gjorde. Hon tillhörde tydligen den lägsta klassen af de fattiga hvita, hvars usla belägenhet ej är den minst sorgliga af slafveriets följder. Hvad hon ursprungligen varit ämnad till — hvad belst skönt eller godt det från början slumrat i den qvinliga naturen inom henne — låg nu ohjelpligt skämdt och förderfvadt under inflytandet af en uppfostran utan religion och