Aftonbladet – 13 mars 1857, sida 3

Diskussionen i anledning af grefve Anokarsvärds anmärkningar vid den kongl. propositionen om landtoch sjöförsvaret. Grefve Gyldenstolpes anförande. (Forts.. från n:r 53.) Avgående generalstabens föreslagna organisation yttrar hr grefven endast helt lakoniskt: att detta förslag är inveckladt och opraktiskt, samt nyttan deraf tvifvelaktig. Mot sådana exklusiva kraftord har jag ingentiog annat att invända, än att jag önskade se detta bevisadt. Om behofvet af en dylik organisation är så mycket både här i Sverge och i främmande länder taladt, att derom föga återstår att tillägga, helst det aldrig egentligen synes bestridt. H-artill gagnar då anmärkningen? Sakkunaige män hafva upprättat hufvudgrunderna för mitt förslag, och mot dessa grunder har ingenting blifvit invändt. Jag hoppas således att intet afseende må fästas vid den af hr grefven framkastade fras, hvars rätta mening jag sannerligen icke förmår rätt uppfatta. Jag förmodar dock, att hr grefvens uttryck om det opraktiska och invecklade uti ifrågavarande organisationsförslag måste röra sjelfva aflöningsförbållandena, Sedan jag likväl, i oftanämde v.dlyftiga statsrådsprotokoil, sökt motivera anledningen, hvarföre jag icke ansett generalstaben i Sverge kunna blifva, liksom i flere andra länder, en fristående institution, utan till följd af omständigheter, som i protokollet äfven äro tämligen utvecklade, måste betrakta densamma såsom tillhörande vissa regementen och kårer, så uppstår ovilkorligen det förhållande, att sär generalstabsofficerare kommenderas till tjenstgöring, vare sig i Stockholm eller å andra orter, blifva cke allevast de för tillfället befriade från deltagande i den tjeostgöring, som, lika med andra officerare, villkommer dem vid det respektive regementet eller såren, utan dessa senare påläggas äfven derigenom ökad tjenstgöring i deras ställe. Jag hade icke trott det vara så oegentligt eller så inveckladt att förelå, det ett särskilt, tillräckligt stort arfvode eller traktamente borde anslås åt en sådan generalstsbsofficer i och för hans tjenstgöring vid staben, hvaremot det vore billigt att han vid regementet afstode ett belopp, motsvarande hvad nu är föreslaget för första officersgraden, eller 500 rdr rmt, samt dessutom, om han vore kompanieller sqvadronschef, ett visst stadgadt belopp. Jag anser ingentiog vara lättare, än att detta afdrag skedde vid aflöningsregleringen inom regementet. Derigenom skulle alitid en surnumerärofficer derstädes blifva i tillfälle att få lön, samt sålunda ersättning tilikomma den, som får sköta generalstabsofficerarens tjenst vid regementet. Finnas inga surnumerärer, så tillfölle afdraget regementets löningsdirektion, som, när den öfriga behbållningen utdelades, lätteligen kunde tillse, att den, som haft ökad tjenstgöring, derför bl:fve godtgjord. Jag kan icke finna att denna föreskrift är så invecklad, som hr grefven och åtskilliga andra påstått. Jag önskar och hoppas, att vederbörande måtte behjerta hvilken brist hittills varit inom svenska armen på en verklig och behörigen organiserad generalstab. Rörande skjutskolorna yttrar grefve Anckarsvärd, att vi skola hushålla med våra små tillgångar, och att goda gevär framför allt böra anskaffas. Det första är en lika riktig anmärkning som det andra. Men hvartill gagnar det bästa gevär i en oöfvad hand? Är icke tvärtom det sämsta i så måtto bättre, att dess förstörande eller ersättande ej orsakar lika stor kostnad som det dyrare vapnets? Hr grefvens sats, att skjutskolor äro obehöflige, stödjer sig icke på senara tiders erfsrenhet. Nu, då man öfverallt annorstäd:s fäster så stor vigt vid skjutkonsten och bildandet af skicklige undervisare deruti; då central skolor för sådant ändamäl öfverallt upprättas; då sjelfva England och Englands liberalaste press räknar såsom den aflidne armöfverbefälhafvarens största förtjenst att han grundat skjutskolor i Hythe; då, med ökadt behof deraf, antalet af utmärkte skyttar alltmer börjar saknas inom vår armå; då deremot de nya förbättrade handgevären fordra ej blott större praktisk färdighet, utan äfven större teoretisk insigt, 0. 8. V., nu skulle ej inrättandet af en dylik skola blifva en nödvändighetssak ? Detta kan svårligen vara den värde grefvens allvar. Att skjutkonsten bör inläras vid regementenas mö ten är äfven min åsigt, nemligen då, när våra vapenöfningar blifva så utsträckta, att vi få tid dertill och då nödige undervisare blifvit bildade. Att åter införa skjutöfoingar på landsbygden vore visserligen nyttigt om det blott kunde praktiskt genomföras och ordnas, men kan svårligen på mycket lång tid leda till nöj aktigt resultat, enär sjelfva skjutkonstens hemland, Schweiz, der sådana öfningar vunnit så stor utsträckning, allt ifrån manskapets barnaår, som i intet annat land är möjligt införa likväl bland hela sin va penföra härsmakt af 30,000 man, ej uppställer mer än 8000 skyttar, åt hvilka man anförtror det nya geväret, utan allt annat manskap anses bättre verka genom att skjuta salfvor med de äldre gevären. gel ss RE ANNAN