Aftonbladet – 13 mars 1857, sida 3

gårne af Januari månad, utan att man hade ringaste kännedom hvart han tegit vägen; Ett penningebelopp, som han egt, skulle samtidigt dermed försvunnit. Hans svåger, en torpare vid namn Per Nilsson, boende i ett litet hus strax nedanför Wallåkra gästgifvaregård, med hvilken Lilja ej alltid lärer varit i godt förhållande, väckte misstankar mot sig derigeom, att han, ehuru allmänt känd som ganska fatpå en gång syntes ionehafva mycket penningar, köpt sig kläder, betalt sina skulder m. m. Då slutligen Liljas döda kropp bl!ef funnen, den 2 dennes, i eller invid en bäck i närheten af Wallåkra gästgifvaregård, och då, ehuru liket var af förruttnelse redan mycket angripet, spår af våld tycktes förhanden, blefvo misstankarne ytterligare vända met svågern. rovincialläkaren erhöll emellertid uppdrag att å den öda kroppen anställa medikolegal besigtning; men innan en sådan hunnit verkställas, som dock skedde sedan den 4 dennes, hade svågern redan bekänt sitt brott. Natten emellan den 3 och 4 Januari skulle serningen skett. Per Nilsson hade slagit omkull Lilja, som då rest sig upp och satt sig till motvärn, men ånyo blifvit omkullslagen, hvarefter Nilsson satt knäet mot Liljas bröst och med handen om strupen qväft honom. Mördaren hade derefter burit sitt ofier till den nämda bäcken, der liket alltsedan legat. Jen medikolegala obduktionen har bekräftat att qväfaing egt rum och derjemte uppdagat andra spår till yttre våld. Per Nilsson, som utan motstånd, snarare sed en slaas dåsig liknöjdhet öfverlemnade sig i visans händer, sitter nu innesluten i Giumslöfs ävgelse. Han lärer för hvar och en, som närmat ig till honom, öppet omtalat hela förloppe: och sagt ag, sedan gerningen skett, ej kunnat sofva lugnt pågoa natt. Ransskning kommer tvifvelsutan snart att snställas. (K. fr. L.)