Aftonbladet – 13 mars 1857, sida 3

rat. Jag erhöll ännu en individ, hvaraf jag bevarar hufvudet. Efter att hafva sett detta såsom ett nytt species beskrifna djur, och hvilket kostat mig så otrolig möda och tid att erhålla, kan jag ej underlåta att yttra, det jag för min del tviflar på dess sjelfständighet som species, ja nästan säkert vågar påstå motsatsen. Den som i Carolinska institutets museum ser skelettet af den vid Lepenula skjutna elefanten, finner visserligen denna rese af ganska vördnadsbjudande proportioner och att det var ett vackert skott. Men få, om ens någon, reflektera öfver hvad möda det kostat innan denna koloss af Wahlberg hembragtes. Två dagar åtgick för hans styckande och det gröfsta köttets bortskärande, 8 dagar ungefär för hans rengörande sedan, under ständiga nattstrider med hyenorna, som ville dela rofvet. En egen hydda måste resas för att förvara benen, vagn måste efterskickas, omkring 6 dagsresor, för att föra bort dessa, och på det att vagnen skulle komma fram, måste en väg uthuggas genom skogen, allt detta med enhögst otillräcklig arbetsstyrka, Benen fördes sedan till PortNatal, en två månaders resa, på axel. Men denna fångst var en biprodukt af Wahlbergs egentliga Jagt, som gällde keithloa. För at utforska verkligheten af denna djurart und erkastade han sig otroliga mödor, ma kan gerna säga att han sju månader sökte ensamt detta djur. Den som i Wahlbergs ströftåg ser endast jägarena vilda ifver att förfölja och nedlägga så mycket som möjligt, der hvarje villebråd som fölies är en föda mer för den eld, som drifver honom till bragd på bragd, den Misstager sig helt och hålet. Det. var den naturvetenskapliga forskningen som förde honom framåt. Han dödade djuken i första rummet för att gagna vetenska