Aftonbladet – 12 mars 1857, sida 3

och hindrade dem från att lemna oss i sticket, emedan de sätta stort värde på dessa sina vapen. Jag återvände nu till flodernas förening, och mitt folk var i sanning tungt lastadt med fett och elefanttänder. Ankomten dit den 2 Mars, skickade jag 5 basutos till mina vagnar, hvardera bärande en elefanttand, för att lemna Koos, som stannat der, underrättelse om oss. Resten af elfenben jemte några såmlingar lemnades i en kraal, som stod under kung Sichelas välde, och vi vände åter vår kosa åt nordvest, längs Limpopo. Snart satte Moriqua ett hinder i vägen; denna flod befanms djup och vattenstark. Först tänkte jag på förfärdigandet af en flotte för att komma öfver, men då bygnadsämne var sparsamt och jag fann ett ställe, der pilträden stodo till nära midten af floden, ändrades plapen. Ett högt träd fäldes, försedt med stora grenar. Vi bragte det till flodstranden, reste det der med mycken möda upp, och läto det falla öfver vattnet, sålunda bildande en bro, som visserligen nedsjönk i vattaet, men hvarpå vi dock knädjupt öfverklättrade. Jag och Willem öfverförde först gevär och ammunition jemte öfriga saker, derefter öfvergingo mitt folk; redan voro alla lyckligen öfver, med undantag af mig go som återvändt, och mina två zulukaffrer. Jag gick då öfver och var just uppkommen på andra stramden, då jag börde ett förskräckligt plaskande bakom mig, såg min ena kaffer, som följt mig, uppspringa i ett at pilträden, samt en ofantlig krokodil, som åter neddykte i vattnet, sedan han gjort ett försök att taga kaffern, men blifvit hindrad af min bryggas qvistar. Han uppstack åter hufvudet flera gånger, sökande stt annat offer, men erhöll i otället ett skott, bväreftet han ej mera visade sig. Med stör-; sta svårighet kunde jag nu förmå den å andra sidan varande kaffern att gå öfver floden, ehuru till hans försvar både jag och Willem