Aftonbladet – 7 mars 1857, sida 2

sex mlien äro i.flerfaldigt mätt ersatta. För öfrigt må man ej glömma, att vissa mils gemensamhet för vestra och östra banorna uti Söderzanland endast kan vinnas derigenom, att hela Vestmanland samt norra och mellerna Nerike blifva i föllkomlig saknad af någon stambane. Vi skola i en följande artikel till vederläggning upptaga de återstående af våra mot ståndares hufvudargumenter. : — Vi anteckna med nöje, att äfven Svenska Tidningen, som hittills iakttagit tystnad i afseende på frågan om ett universitets förflyttning till hufvudstaden, nu upplåit sina spalter för en ledande artikel, hvars författare på ett öfvertygande sätt söker undanrödja de betänkligheter, som mången ännu hyser mot en sådan åtgärd, hvilken redan längesedan blifvit af oss i en följd af artiklar förordad och numera äfven från flera håll genom vid riksdagen väckta motioner föreslagen. Vi tillåta oss att anföra ett och annat af hvad författaren i Svenska Tidningen uti detta ämne i dagens nummer anför, i fullkomlig öfverensstämmelse med de åsigter, som äfven Aftonbladet vid flera tillfällen härom uttalat. Om det är sant, säger förf., att universiteterna hafva i sin vård samhällets dyrbaraste, dess intelligens; om samhäilet icke ät någon af sina institutioner gifvit uppdrag af högre syftning; om det knappast i någo: annat hänseende kan lida djupare skada än den, som uppkomme deraf att dessa icke kunna verka som de böra, så måste det också tillkomma samhället att se till, att universiteterna äro i den belägenhet, att de kunna i alla afseenden uppfylla sin bestämmelse. De äro det ieke, så länge af dem båda intet är i hufvudstaden, så länge den högsta undervispingen är för det norra och mellersta Sverge centraliserad ien småstad, för det södra i en annan. Efter att ha skildrat den olika inflytelse som universitetet; förlagdt i en småstad, måste emottaga af sin omgifning, då denna utgöres af en ringa befolkning utan annat hufvudsakligt intresse än den egna näringsdriftens, emot om det är belägetien hufvudstad, omgifvet af en mångfaldigt större befolkning med den rikaste mångfald i lefnadsmål, yttrar författaren bland annat följande träffande anmärkning om den olika :stälning, som den akademiske läraren i ena och andra fallet måste komma att intaga: Läraren lefver, som hvarje vetenskapsman, ett dub belt lif. När hans forskning rör sig i vetenskapens högsta delar, när hon utgår från det uppnådda grfänsen af det bekanta, för att derutom finna nyå sanihingar, då lefver han i tankarnes utbyte med de få, som äro der med honom; och om hans skrifter också endast af dessa få; hvarhelst de äro, uppfattas och förstås, är detta redan nog, och han måste försaka aäfven den bildade mängdens erkännande, hvilken någon gång måhända först genom återljudet utifrån får veta, att fäderneslandet har ena ny ära. Men behandlar läraren ett sådant forsknin.ens fält, der åe sanningar och läror han har att meddela tillhöra den upplysta mängdens bildnivgssfer, då bör. han lefva med den, då har han rätt att fordrä, att hans lefvande ord må komma till dess öra, att hans tankar må få pröfva sig mot det mognade omdömet, icke blott genom böcker. Och just det är en af skuggsidorna h s småstadsuniversiteterpa, att läraren, sjelf på stället nästan den ende i sitt slag, ser sin verksamhet i hvarje enskilt fall slutåd med en examen, nästan hvarje gåRE i vetenskapens -elementer; : men endast Högst sällån får på nära håll återse det vetande, ban meddelat, pröfvadt och utveckladt hos den mognade mannen, i lifvets olika skiften. I hufvudstaden deremot, der förmågor samlas af alla slag, en gång sjelfva fostrade. af universitetet, skall det ej en8 blifva möjligt att vara nitisk och varm lärare, och ändock isolera sig i den ström af tankar, af olika äsigter och frågor, som till och med endast i det dagliga umgävget utbytas mellan så måvgfaidiga slag af bildning. Och när med detsamma lärarens sällning blir höjd och mer belyst, skall han sjelf högre uppfatta sitt kall. Ty med konstnären har han äfven det gemensamt, att han vill se sin bildande verksamhet stäld i den rätta dagern, och denna vinnes sällan der stugan är för trång, och em sådan är småstaden för universitetet ... Bemötande de inkast, som pläga göras emot universitetets förläggande till hufvudstaden ur synpunkten dels af vetenskapernas och den allmänna bildningens, dels af både-lärares och studerandes välförstådda intresse, hvarvid i afseende på de senåre med; rätta framhållas de flera tillfällen hufvudstaden. erbjuder till deltagande i ett bildadt familjelif, till förädlande nöjen, till förvärf genom enskilt undervisningz o. s. v., slutar författaren : Ej sälan yttras äfven den farhågan, att i hufvudstaden både lärare och studenter skulle taga allt för starka intryck af politiska partiers: mening, så att de förra skulle tolka sina läror för mycket i den enes eller andres intresse, de senare hänföras att; blindt svärjande på lärarens ord, obetänkt söka inverka på händelsernas gång. Det fnnes mången, som här förespeglar de vådligaste saker, medan åter andratro sig behöfva frukta, att mången lärares sjelfständighet i högsta maktens omedelbara närhet skullestå. ett vanskligare prof, än i den aflägsnaort, der ingen begär hans; mening, eller derifrån den, blott muntligt uttalsd; förklingar, på vägen till. den stora allmänhetens öra. Men om den man, som gjort religion eller statslära eller filosofi till sin lefnåds uppgift, med skäl bör anses möst behörig att yttra sig; i dessa ämnen, mest värd att höras, så är detstörsta skäl att ställa. honom der, hvarest han; Han. vände sig hvarthän.han, viil;, har. på: en. gång do. flesta, sta åhörare och de talrikaste granskare. Och när man talar om att i tider af politisk brytning, då samhällets lugn någon gång beror endast på den yttre ordningens svaga band, studenters närvaro kan vara farlig, och dervid söker fram exemplen från Paris, Wien, Berlin, då synes man förbäts, att dessa, ännu ej glömda rörelsers djupa och mäktiga, orsaker, svårligen kunna tänkas vara till i vårt svenska samhällsskick, der lagbunden frihet icke behöfver eröfras, utan är bemmastadd i vår författning och våra vanor; att deras möjlighet aflägsnar. sig med Hvarje dag af framskridande utveckling jatt det i dessa hufERNER SDL ERT TT a Es SNS a mitt lam! Gud är god! Detta är för mycket! O! jag började frukta du gått ifrån migl