Aftonbladet – 6 mars 1857, sida 3

Under denna tid hafva värit utrustade tillsammans 90 bevärade skärgårdsfartyg, bestyckade med 118 kancner och med tillsammans 2465 mans besättning uti 197,, månader; 7 bevärade ångfartyg och 1 skovert bestyckade med 15 kanoner och 366 mans be sättniog under 1?, månad. Summa 97 fartyg med 133 kanoner och 2831 man. Besättningsstyrkan på skärgårdsfartygen har oftast endast utgjort ?, af den i reglementet anbefalda, hvilket haft menligt inflytande under öfningarva. Deremot har ej något från Karlskrona till exercis utrustadt krigsfartyg, haft förminskad besättningsstyrka, men deremot oftast flerdubbelt antal befäl, mot hvad reglementet stadgar. Detta antal af 2831 män, har dock endast under i medeltal 1!, månader biifvit exerceradt, då ör logsfartygens besättningar haft i medeltal exercis i ungefär 5!, månad, eller nära 4 gånger den tid, scm skärgårdsflottans besättningar blifvit öfvade. Då antalet manskap som blifvit exercerade, jemföres mec exercistiden på begge hållen, så finnes, att ungefärligen 12 gånger så mycken egxercis tillfallit örlogsflottan, som den skärgårdsflottan fått tillgodonjuta. Omständigheterna medg.fva icke här, att uppgifva kostnaden för de olika vapnens öfningar, men hvar och en inser lätt, att förhållandet i detta fall skalle blifva ändå mera framstående. Att örlogsflottans besättningar erfordra längre tids öfning än skärgårdsflottans, inses af alla, och torde just under våra förhållanden kunna räknas till en bland detta vapens olägenheter, men förhållandet synes i alla fall vara allt för ojemt, för att förtjena att lofordas eller berömmas. Egentliga skälet till missbelåtenheten bland skärgårdsvapnets vänner, härleder sig mindre från den ringa utveekling, som materielen erhållit under 43 års fred, än deraf, att andan inom detta vapen numera nästan är gväfd, till följd af den id6, som fått insteg bland de styrande, att vapnets skötande lätt kan utföras af örlogsofficerare, och att derföre skicklighe: i deras yrke företrädesvis bör befordras, hvarföre ock obetydligt blifvit gjordt, för att höja vapnets sjelfförtroende, samt att utveckla den kunskap om skärgårdskrigssättet, som ovilkorligen fordras hos dettas befäl, om vapnet skall kunna på fördelaktigt sätt verka. Allt för tydligt har förmarkts, att flot tzns styrelse, såsom utgången från örlogsflottan i Karlskrona, (med undantag af endast 2 år), alltid företrädesvis frambållit sitt vapen och derföre icke uppmuntrat bemödandet att höja skärgårdsvapnets tjenstbarhet. Hvarföre finnes och fortlefver strider emellan skärgårdsflottans och örlogsflottans män? hvarföre icke emellan artillerivapnet, kavalleriet och infanteriet? Jo sammanslagningen af de begge första vapnen är orsaken dertill. Då man derjemte ihågkommer, att det största antalet flottans officerare med ovilja betrakta skärgårdsvapnet, och anse att det ej kan uträtta något väsentligt, så inses hvilka resultater vapnet under ett krig skall kunna åstadkomma, då det föres af ett befäl, som saknar bådt kännedom och förtroende till detsamma. De åberopade reglementerna lära tillkommit derigenom, att man från komitöen uteslöt de officerare, som egnat sig åt vapnets exercisoch verkligen kände t:ll densamma, för att hufvudsakligen erhålla vänner af systemet och dess öfverherrskap, till detta arbetes utförande, hvarföre ock skärgårdsvapnet fått ett reglemente, hvilket med det snaraste borde afskaffas, såsom stödjande sig på oriktiga grundsatser, hvilka ock kunna medföra de mest bedrifliga följder, när skärgårdsflottans bemanning och en trupp af armön skola mot en fiende agera tillsammans,