Aftonbladet – 5 mars 1857, sida 3

dei af detta befäl, är likväl så att förstå, att från denna skola årligen utgå alla för flottan behöfliga officerare och något mera än -,:del af det vid armeån erforderliga befälet. Orsakerna härtill äro naturligtvis utrymmet och, såsom jag nyss sagt, det till skolans underhåll nu anvisade anslaget. Vid bedömandet af detta senare bör tagas i betraktande, att läroverket derför är skyldigt att underhålla 20 frikadetter och att, med den återstående delen af anslaget, bestrida kostnaden för de vid samma undervisningsverk förenade landtoch sjökrigsskolorna, hvarföre äfven vårt land icke, såsom fallet är med andra stater, bekostar underhållet af någon särskilt sjökadettskola. . . Herr grefven tillkännagifver ytterligare sin åsigt vara, att landtoch sjökadetter ej böra erhålla undervisning vid ett gemensamt läroverk, utan de senare böra flyttas till Karlskrona. Med anledning häraf tillåter jag mig upplysa, hvad herr grefven sjelf förmodligen har sig bekant, att denna fråga länge varit föremål för olika tankar bland officerare inom sjövapnet; att Kongl. Maj:t för 3 år sedan uppdrog åt en af sjöofficerare sammansatt komitö att företaga en närmare granskning af de för sjökrigsundervisvingen i vårt land gällande iöreskrifter; att denna komite, efter en noggrann pröfning af frågan rörande landtoch sjökrigsskolornas förening, ansåg fördelarne af en sådan förening vara så öfvervägande, att de enhälligt tillstyrkte sjöoch landtkadetternas uppfostran vid krigsskolan på Karlberg. Denna, af upplyste och sakkunnige män enstämmigt yttrade åsigt visar således, att herr grefve A:s bestämdt tillkännagifna förmening åtminstone icke delas sf aila. Den värde talaren har yttrat, att svenska armen egde mycket kunniga oflicerare innan någon akademi fans... Kan det verkligen vara hans mening att begagna denna reflexion såsom ett bevis för en krigsskolas obehöflighet? På grund af detta argument, kunde man ju såsom lyxartikel betrakta hvarje bildningsänstalt, ty under alla tider och i alla länder hafva uppträdt kunnige individer, oberoende af lärdomsskolornas antal öch skick. Men jemförelser emellan desse vmycket kunnige officerares anial inom svenska armån, före krigsakademiens tillvaro och nu, gifver vid handen ett förhållande, som jag är öfvertygad att sjelfva talaren måste kalla lyckligt. Och dessutom, hvarifrån härledde sig desse omnämde fåtalige, men kunnige officerares vetande? Jo, dels från en uppfostran i sjelfva kriget, dels från resor i främmande länder och begagnandet af dervarande militära läroanstalter. Talaren tyckes för dessa tider hysa en viss förkärlek då han föreslår att, i stället för vår krigsskolas bevarande inomlands. använda dess anslag till resestipendier utomlax,ds. Utan någon skola i riket, der de militära P2ementerna teoretiskt och praktiskt kunde inhärntas, skulle de få ynglingar, som kunde komma i åtnjutande af nämde reseunderstöd, framstå för utländningen föga nnderbygde, och blotta en brist i våra militära bildoingsanstalter, som jag befarar att talarens ekonomiska välmening icke förmådde skyla, Tiden, som erfordrades för den utländska militärbildningen, blef alltså tämmeligen lång och den ekonomiska vinsten tämmeligen obetydlig. Jag kan deiföre icke dels talarens missnöje öfver möjligheten att kunna erhålla militärisk bildning inom vårt eget land, och jag har svårt att förklara hans ovilja emot krigsakademien, om icke skälen äro likartade med dem, på grund af hvilka han missbilligar skjutskolors införande, eller derföre, att skjutkonsten är så ringa. Den råa styrkans öfverlägsenhet i kriget hör sedan länge till det förflutna, och krigskonsten i vår tid kräfver ett studium, hvars ensidighet talaren måste förlåta — är en verklighet. Vi kunna numera icke vända våra vapen mot någon europeisk nation, hvars krigsbefäl icke till större delen förvärfvat denna ensidiga, men för yrket nödvändiga bildning. Att kunna uppkasta ett fältverk, slå en vrygga, handtera en kanon, affatta och taktiskt bedöma en position o. s,v., är i vår tid af oeftergiflig vigt. Inhämtandet af så väl teoretisk som praktisk kännedom om militäryrkets många olika delar fordrar en lärarepersonal och en materiel, som gifva åt krigsskolor i alla länder det ohjelpliga felet att vara något dyra. -Dyrrare är idock förlusten af en arm6 till följd af befälets oskicklighet. Så tänker man åtminstone i andra länder, der särskilta krigsskolors: nödvändighet ännu icke af någon klandersjuka blifvit satt i tvifvel. Ett af de biskäl till krigsakademiens indragning. hvarvid talaren synts fåsta mycket afseende, är — såsom han uttrycker sig — detta läroverks åsidosättande af de lefvande språkens inlärande. Det är förvånande, att en af svenska folkets representanter, på ett afstånd af !, mil från det läroverk, hvars alla lektionstabeller äro tillgängliga och hvars alla examina äro offentliga, icke saktar nödigt ait personligen förvissa sig om förhållandena, innan hap offentligen och utan rädsla för misstag vågar förvita nämde läroverk åsidosättandet af ett, för militäryrket i synnerhet oumbärligt ämne. Jag vill här icke trötta det höglofliga ståndet med redogörande för lärotimmar och examensfordringar, utan blott i förbigående nämna, att till och med i de tvenne högsta klasserna — den egentliga afdelningen för militärämnen — åt franska språkets fortsatta 1ärande är lika lång tid anslagen, som åt taktik, reglementen och krigsartiklar tillsammanstagne, åt tyska språket lika lång tid, som till artilleri, artilleriritning och handgevärslära, samt åt engelska språ ket, hälften af den för befästningskonst och topografi bestämda lektionstiden; och jag är öfvertygad, att ingen, som besinnar det förhållande, i hvilke: ämnena vid en krigsskola måste stå till hvarandra, skall anse språkstudiet vid krigsskolan å Karlberg styfmoderligt behandladt. Till det antal kadetter som under de senare åren utgjort omkrisg 200, består staten för franska språket 2 lärare, för tyska 1 och för evgelska 1, och till följd af detta förhålland: xan icke af utgående kadetter skäligen fordras at te skola hafva hunnit inhämta en fullkomlig språkskicklighet. Dock har det de senare åren visat sig att ett icke ringa antal har vid utgångsexamen erhållit betyg, som berättigar att utan förnyad språkexamen ingå i generalstaben, och såsom ett exempel på examensfordringarne vid krigsskademien mi blott nämnas, att examinerade studenier någon gång lå de sökt blifva antagne som kadetter, vid inträdes szamen, till 1:sta klassen blifvit differerade i språken Jag är således i detta afseende af fullkomligt mot satt tanke med hr. grefven, och jag har bevis fö; oin åsigt. Hr grefven anför Spreugtportens omsorser för sin brigads utbildande, De äro obestridliga: också räknas bland dessa förnämligast grundandet ei Hapaniemi kadettskola i Finland. Vi hafva nu hafi 0 långvarig fred och under tiden har krigskonster runnit ett försprång, som det sannerligen behöfve: ula våra militärinrättningars verksamhet för att upphinna. . (Forts. följer.) Om Sverges handel och sjöfart år 1855. Enligt den af k. kommerskollegium afgifna berättelsen.) Uti Sverges handelshistoria intaga åren: 1854 och .855. ett märkligt rum, och man torde utan öfver Irift kunna våga det påstående, att det då pågönde kriget mellan Ryssland, Turkiet och vestmakerna, i anseende till blokaderna af de ryska hamarne, har i flera seenden åstadko: mit en föreBE: SAR