Att den förra klassen sålunda vunnit en verklig, om än knapp, döneförbättring, kan ej.bestridas; men att den senare klassen d. v. 8. de fordna indelningsbafvarne deremot lidit en gsnska stor förminskning i sina löneinkomster, återstår pu att visa. Om indelningshafvarne fått bibehålla sina i räntor, på samma sätt som förut, så hade de fö år 1835, med beräkning af räntorna endast efter samma års markegångspris, åtnjutit ett belopp af tillsammans : . . ss 11,81, 18. 1. Jemför denna summa med det löneabslag, som de nu i stället erböllo, eller ofvännämde —. . mi v. Säl 10 så uppkommer en differens af ej mindre än . sa. su3,294: 10... 3 hvilket belopp följaktligen utgör den löneförlust de för nämde år lidit, men som kommit de fordna räntegifvarne. till godo, enär desse befriade från skyldigheten att räntespanmålen. leverera, fått lösa den efter medelmarkegångsprise:. Löneregleringen, har således, för, dessa tjenstemänd baft den olyckli iga följd, som här blifvit faktiskt ådar galagd. Staten har gifvit dem 300 rdr 8 sk. 8 rst.; mea fråntagit dem 3.294 rdr 10 sk. 3 rst., hvilken senare summa, skulle blifvit betydligt högre, om der deri ingående spanmålen upptagits tilldess verkliga lösOERtiS i stället för efter markegång, -somnu skett. Häraf lära rikets ständer klarligen finna, att be: viljandet af de äskade löneanslagen för ifrågavaranr de tjenstemän egentligen utgör blott ett tillerkän; nande af ersättning för lidna förluster, helst som då föreslagna. beloppen i allmänhet äro så låga, att då för ganska många, i fall löneindelningarne fått b:behållas, utgöra en högst obetydlig tillökning. Ofvanstående sifferuppgifter. grunda sig dels. på iofordrade och nyligen till kongl: civildepartementet ingifna officiella uträkningar, dels på kongl. stats: kontorets för länet utfärdade stat, och äro dessutom inför redaktionen bestyrkta till riktigheten genom embetsintyg från vederbörande landskontor. Landtstodstjensteman.