Aftonbladet – 5 mars 1857, sida 3

Diskussionen 1 anledning af grefve Anokarsvärds anmärkningar vid den kongl. propositionen om landtoch sjöförsvaret. Grefve Gyldenstolpes anförande. (Forts, från tisdagsbladet.) I afseende på indelta armens aflöning har hr grefve Anckarsvärd, efter mitt förmenande, yttrat sig så lös. ligt och sväfvande, att jag svårligen kan derom ingå i något svaromål. Att 1833 års lönereglering var felaktig anser äfven jag; men dess hufvudsyfte var att bereda löner i och för en genom beväring sförfattningen af behofvet påkallad tillökning i officerarnes antal. Detta skedde visserligen ganska olämpligt genom förändrande eller indragande af armöns boställen cch en del indelta räntor. Likväl kan ingalunda sägas, att indelningsverkets aflöningssätt derigenom blifvit förstördt. De angelägnaste boställena äro qvar och måste qvarstå, ifall ej sambandet mellan befäl och trupp skall brytas, och den stora tanke, som grundat en af våra vigtigaste inrättningar, skall till hufvudsaklig del förlora sin verkande kraft. Föregående riksdagar hafva redan afgjort frågan om dess bestånd, och detta är, såsom jag redan tagit mig friheten åbaropa, skyddadt af begge statsmakternas gemensamm: beslut. Utan underofficersboställen kan man hvarken erhålla skickligt underbefäl, som för sin uppmuntran måste hafva ett mål att eftersträfva för sin bergning, ej heller den nödiga tillsynen öfver manskapet. Redan nu finner man en stor brist på sökande till sådana underofficersbeställningar, som hafva kontant ön, oeh det skulle kanske icke blifva möjligt att få dessa platser någor!unda besatte, om ej hoppet påer framtida bättre utkomst erbjöde sig. Detta underbefål bildar nu en nitisk, ordentlig och duglig samhällsklass, verksam och noggrann i sin tjenst, aktad och gagnande i det allmänna. Motsatsen vore att befara under en annan organisation. På alldeles analogt sätt förhåller sig, hvad tjensten och ordningen inom kompani eller sqvadron beträffar, med de ännu af kompanieller sqvadronscheferna innehafde beställen. En officer måste, för tjenstgöringens skull, finnas inom kompaniets stånd. Hvar vill man låta hohom bo? Derom har jag redän yttrat mig. Grefve A. säger, att likstämmighet, i aflö ningssättet för indelta armån ej vunnits och aldrig kan vinnas. Jag frågar: kvar kan någönsin en absolut sådan likstämmighet ega rum? Äro icke snart sagdt hvarje civileller militärtjenstemans vilkor och bergning beroende af så väl lokala omständigheter, som olika utgifter, hvilka oftast variera mellan särskilta provinser, om ock den kontanta lönen aldrig så mycket lyckas blifva en och densamma på papperet? Och kan staten någonsin på annat sätt reglera? Men en skyldighet är deremot att söka ordna dessa förhållanden på möjligaste bästa sätt, och der regleringen är fslaktig, bör den om möjligt rättas. En sådan rättelse förmodar hr grefven att de föreslagna uppskattningskommissionerna ej skola åstadkomma. Jag är af en aunan åsigt, och öfver våra olika indiviguella åsigter lärer statsatskottet bäst blifva i till fålle att döma och afgöra. Emellertid fordra de ökades lefnadskostnaderna ett provisoriskt anslag till förbättrande af de sämsta lönerna, Vore det rättvist och billigt att låta de vanlottade löntagarne svälta under tiden, medan statsmännen tvista om olika principer? Ett förslag till en sådan provisorisk eller tillfällig sflöning är af mig nu upprättadt och på grund af de uppgifter, som från kammarrätten blifrit infordrade, så noggrant och omsorgsfallt uppgjordt, som man skäligen kan begära. Grefve A. anser hufvudgrunden för vårtindelningsverk ligga i rustoch rotehållen, men icke i de indelta röntorna och boställena, Jag åter har den öfvertygelse, att grunden ligger i begge delarne, dels af hvad här förut blifvit korteligen asfördt, dels deraf, att hvarje kontant lön ovilkorligen, i följd at prisvexlingar, efter en viss tid skulle påkalla en ny lönereglering och nya tvister med olika tänkande, nya tillfällen att visa afvoghet mot armen, ny obelätenhet å ena eller andra sidan — från hvilket allt indelningsverkets bibehållande i sitt närvarande skick, efter dervid gjorda behöfliga förbättringar, skulle till statens och löntagarens fromma befria oss, Högtidligen, genom grundlagen samt konungens och rikets ständers gemensamrha beslut tillförsäkradt att framgent förblifva i orubbadt åtojutande af en gång gifna förmåner, skall indelta armebefälet aldrig på annat sätt ega samma säkerhet för sin existens och derjemte lemna staten samma tjenster, sem hittills vi