Aftonbladet – 5 mars 1857, sida 2

— Gårdagens debatt på riddarhuset i frågan om reglering af biskopslönerna företedde åtskilligt af intresse. Ekonomiutskottet, som vid sistförflutna riksdag afstyrkt alla förslag i denna riktning, hade nu, som bekant är, tillstyrkt, att undersökning måtte ske om berörde löner, samt derpå förslag afgifvas, upptagande en jemnare fördelad aflöning samt utvisande den tillgång, som genom en sådan reglering möjligen kunde uppkommå, äfvensom att ständerna måtte tillkännagifva sin önskan, att biskoparnes prebendepastorater i sådan egenskap komme att upphöra. Detta förslag, hvilket, såsom endast afseende en önskan, svårligen kunde anses innebära ett angrepp emot presterskapets privilegier, såframt ej blotta tanken på en modifikation i de senare skall betraktas såsom en straffbar förmätenhet, rönte inom ridderskapet och adeln en framgång, ganska oväntad så väl ijemförelse med samma frågas behandling på samma rum vid förra riksdagen, då reformen förkastades (likväl med blott en enda röst), som ock i betraktande af det intima förhållande, som en följd af år egt rum emellan rikets första och andra stånd. Huruvida presteståndets godkännande af förslaget om uphörande af adelns sjelfskrifna ordförandeskap i utskott m. m. tilläfventyrs kunnat föranleda någon liten brytning i berörde förhållande, känna vi ej; men visst är, att en stor del af den s, k. yngre högern vid detta tillfälle visade sig vara reformvänner, och att förslagets motståndare till det mesta voro att finna i de högkonservatives leder. Så kämpade t. ex. nu som alltid hrr Printzensköld, N. Tersmeden och friherre R. Cederström för det häfdvunna sekelgamla. Hrr Bråkenhjelm och af Sillen, båda tillhörande det andliga ståndet, uppträdde såsom målsmän för den högre lärdömen och dennas högre lön; och man kan väl ej heller förtänka dem, att förryckandet af ett herrligt framtidsperspektiv ej gerna kunde af dem betraktas med synnerligt blida blickar. Hrr af Edholm och v. Enorring trädde ock utan menniskoeller partifruktan oförskräckt inom skranket såsom biskoplighetens riddare, och grefve Björnstjerna, såsom förtrogen med engelska förhållanden, måste naturligtvis vid åtankan på t. ex. anslaget af 6000 till pension åt biskopen af London, betrakta en afprutning å sjelfva Lundabiskopens totalinkomst såsom ytterst småaktig. ÅA andra sidan fann man ledamöter af de mest olika färger ansluta sig till en gemensam kamp emot biskopstunnornas oantastlighet. Här sågs nemligen grefve Liljencrantz, friherre Åkerhjelm, hr E. Nordenfelt, grefve Ugglas, friherrarne A. C. Raab, Tersmeden och Alströmer, hr Ribbing, friherre Schultzenheim, friherre C. A. Raab och är PR. Tersmeden, Diskussionen rörde sig uteslutande öfver 2 och 3 punkterna af utskottets betänkande, angående den egentliga löneregleringen, hvilka ock blefvo föremål för votering, hvarvid ett försök att göra prosten Millåns reservationsvis framstälda förslag till kontraproposition, hvarigenom i fall den bifallits, frågan om den ännu ej föredragna 4:de och vigtigaste punkten, den om prebendenas afskiljande, skulle af sig sjelf ha förfallit, — strandade emot ståndets beslut att på hr P. R. Tersmedens förslag göra rent afslag till kontraproposition, hvilket afgjordes genom votering med 67 röster emot 25. hufvudfrågan segrade utskottets mening med 74 röster emot 14. Då nu äfven bondeståndet bifallit förslaget, och borgareståndet sannolikt kommer att fatta samma beslut, så har man anledning att emotse en tillfredställande lösning af denna fråga, hvilken, ehuru i sig sjelf af jemförelsevis minSSRK RR —