Aftonbladet – 5 mars 1857, sida 2

kunna intet göra utan er. Tag derföre band om er sjelf i första rummet och var inte rädd! Folket är lugnt nu och de sjuka ha vård och tillsyn samt ba det så godt som de kunna, stackrarne. Försök derföre, gudsbarnet mitt, att sofva; ty, ser ni, är det slut med er, så är det slut med ost. . Nina drog sig tillbaka till sitt rum; men innan hon lade sig, skref hon fill Clayton: Vi äro alla i stor bedröfvelse här, min gode vän. Den stackars onkel John dog i morse i kolera, Jag hade varit inne i E— för att tala vid läkare och anskaffa läkemedel, På hemvägen tänkte jag helsa på hos honom några ögonblick och möttes deraf de mest sönderslitande uppträden. Den stackars onkel John dog och flera sjuknade under tiden på plantagen. Under det jag tänkte på att stanna qvar och hjelpa min tant, kom ett ilbud med underrättelse att sjukdomen äfven utbrutit hemma på Canema. Doktorn, som vi togo med oss, fick bud efter sig på vägen och måste lemna oss åt vårt öde. När vi slutligen kommo hem, funno vi min stackars gamle kusk död och allt folket i den största förtviflan. Det drog långt om innan vi lyckades lugna dem och bringa dem till någon ordning; men nu är det gjordt. Hela huset är fullt af sjuka och uppskrämda. Milly och Harry äro oförskräckta och verksamma samt ingifva de andra mod genom sitt exempel. Omkring tjugo personer äro redan angripna af sjukdomen, men ännu är den ej så särdeles våldsam. I denna fruktansvärda stund röner jag inom mig en sällsam frid, hvilken sannerligen, såsom bibeln säger, öfvergår allt förstånd. Ja vet nu, att om också hela verlden, med allt hvad, deruti är, skulle förgås, så skall dock Kristus gifva oss det sköna odödliga lifvet, Jag skrifver till dig nu, emedan detta