Aftonbladet – 4 mars 1857, sida 2

Letterstedt, hvari denne berättar den sorgliga tilläfagelsen: — oo kg. SN Mr -Wahlberg, yttrer deri hr Green, var en högst, beslutsam och särdeles lycklig elefantjägare, men ban var. alltför oförsigtig, och hans utomordentliga djerfhet under denna äfventyrliga jagt satte honom vid många tillfällen. i den största fara. Jag hade ofta för: sökt.att föreställa honom ,vådan af. att jaga elefanten till:fots, men han.påstod ständigt att: det var! det säkraste sättet; och ehuru.jag sjelf aldrig tänkt på att begagna mig dera under mina föregående jagtexkursioner och ej heller någonsin under mina resor i denn: del af. Afrika, stött på, europeer, som jagad: elefanitersånnat än meds-tillbjelpaf de-yppersta racehästar, föranleddes jag äfven af det framgång min.vän. rönte att jaga elefante: på samma -sätt.. :Det. var: Wahlbergs: öfyertygelse; att ban alltid kunde slå eletånten wil marken .midt under hans anfall genom ati I gifva honor ett.skott i hufvudet; men ack!l. det synes som min olycklige vän vid: dett tillfälle ej ens hunnit att kasta bössan tl: axeln förr än ban sjelf slogs till marken och I inklämdes mellan det rasande djurets. betar. Bössan hittades ett stycke. från stället tvär: afbruten, alldeles som djuret egdeen instink: af alt det var vapnet, som användes till dess förderf.. — Då jag vid hans afresa på min si sta expedition uppmanade honom till stör: försigtighet, svarade han blott: Jag kan cjl. hjelpa det; när jag får besten i sigte, tycke: jag mig förlora all rädsla. 1 Vår nu åter i Afrika resande landsman h Ci Ju Andersson belediegar detta brefutdrag. söm finnes återgifvet iden i Cap utkomma: tidningen Cap Moniteur;: med följande ord: Ehuru hr Wahlbergs: bana som afrikans elefantjägare blef Kort; tror jag migidock inet vissbet kunna: påstå, att dei bragder; söm. s I honom blifvit utförda; af ingen annanelefans1 jägare blifvit öfverträffade hvarkenimod eller rbärdighet. Jag villi blott nämna ett exempe bland de många, som skulle kunna anförss I Sålunda dödade han en gång inom några tål titamar ej mindr än fyra elefanter; Mr Oswel.. utan: all fråga en af de skickligaste elefantjugare som någonsin. trampat Afrikas; jord, .utförde en gång en dylik bedrift; men dervic I måste man dock väl ihågkomna att han red en ypperlig: häst; medan svensken utförds si till fots: — Såsom ett drag af storartadt mecenatskap och-som eit.bevis, bland många på. den bög4 grad af aktning och omvårdnad vetenskapernix ätnjuta i Amerikas Förenta Stäter, kunna vi omtala, att ett exemplar af dem Scheutziske reknemaskinen blifvit af-en köpman i Albany; mr Jolin Rathbone, inköpt fören summacal 1000f och skänkt till Duälsy-observatoriet i samma stad. Erinrar man migeillikagj att ännu ej ens någon. allmän vetenskaplig inrättning Europa gjort sig: till. godo den; vackra upp: finningen; kan manej undgå att anställarer jemåförelse mellan det sätt, hvarpå vetenska: ipen uppmuntras, i, civilisationens gamla hero; land och den ungasdötterstaten i vester — er jeniförelse, som ingalunda utfaller till förmån för. det förra, brer vas am I oa Fråh Lund skrifves,-att dervarande-stut dentkår den 26 Febr. med sång och RN uppvaktat den utmärkte vetenskapsmannen N. P., Angelin, som allt sedan år I821 varit medlem: af skånska nationen, hvarvid student: kårens, ordförande tolkade. upgdomens glädje öfverdenchedersbetygelse br. Angelin nyligen uti ettöfversändt filosofie doktorsdiplom erfarit från universitetet i Breslau, under tillägg, att studenikåren likväl. icke..behöfde några påslötningar utifrånj för ätt-värdera:hr Angelin, ty ingan vore så gammal eller utig student, att bam ej visste att-.br. Angelin städse hedrat uni: versitetet och studentkåren. Doktor Angelin besvarade, denna byllning med den blygsamhet; som. alltid utmärkt-honom: — Förlident lördag, jordfästades: den .här hufvudstaden aflidne chefen för : Norrbottenk fältjägarekår, öfverstelöjtnanten Hollstn. Hab bsledsagades till sitt hvilorum ;å Adolf Fre: driks kyrkogård af krigsministern, officerare så väl vid. nämde kär. som: vid öfriga regementen och kårersinoms5:te militärdistriktet, åtskilliga aridfå civila och militäfa embetsmän samt af flere den aflidnes här varande landsmän. i i — Vid gårdegens sammankomst i sällska pet Pro patria. blef döktor Lisdhagen, som föruts varit: inrältningens .tillförordnade läkare, nu vald till ördinårie. Doktor Lamm; som af direktionen varit uppförd på förslaget, hade afsagt sig fum på desämmal — Dät förita af Ki Kranfers föredrag öfver Schweiz egde rum i förgåt afton och rörde sig omkring landets natur, folkets seder, karakter och industri, styrelsesättet samt det för landet! egendomliga försvarsverket. Föredråget var lätt och behagligt och afhördes med mtresse af det ganska rtalrika muditoriet. — Kongl. töatern har på sin repertoir upptagit en Ny enfaktskomedi, Jag; äter middag hos min mor, öfversättning från franska pjeTsen Je dine chez ma meren; af! A. Decourcelle och L. Thiboust. Stycket uppfördes för första gången i fredags. oScenen är i Paris den 1. Jånuari 1765. Sophie Arnoulå, sin tids första sångerska, ser sig denna dag af ;I Sin8 talrika beuhdrare öfverhopad med de rikaste gåfvor. Hon bebor ett praktfullt hotell, bar en talrik betjening, lysande ekipager, guld nnh ädelstenar i äfverflöd. Prinsar lioga wid