Aftonbladet – 4 mars 1857, sida 1

SS SO a Vi hafva åberopat utlandets exempel för att derigenom söka styrka beviset om kulturens behof af tiondens förvandling. Men detta kan på visst sätt synas hafva varit att gå längre än som behöfts; ty redan inom vårt eget födernesland finnas tillräckligt talande exempel på samma sak. Såsom bekant är, har nästan all kronotionden blifvit förvandlad. Denna åtgärd vidtogs tämmeligen tidigt, redan i slutet af sjuttonde århundradet. Den härledde sig väl ej från någon ömhet för de skattdragande; tvärtom ansåg kronan sig vinna på tiondesättningarne, och klagomål deröfver från allmogens sida förspordes äfven till en tid vid riksdagarne. Men sedan de omständigheter, hvilka efter tiondens förvandling minska olägenheterna af denna skatt, hunnit göra sig gällande, blef äfven allmogen tillfreds. Den hade dertill så mycket mera skäl, eedan man förklarat, att alla odlingar af oländig mark skulle vara fria fån kronotiondes åsättande, och att alla å -: hemmanen gjorda. och i laga ordning faststälda tiondesättningar skulle i evärdeliga tider ega bestånd, -så att aldrig någon ändring eller rubbning deri tillåtes. Dessa grunds tser uttalades först i de på 1700-talet utkomna så kallade kulturförfattnirgarne; och skälet till dem synes sålunda hafva varit em klar insigt i kulturens behof i detta hänseendr. Å kronans sida har man troget faethållit dem, och såsom bekant är, finnes en föreskrift (kammarkollegii kungörelse den 18 Augusti 1823), att om på något hemmen ständig tion desättning ej finnes, skall sådan komma till stånd, så snart den antingen 8 tiohdegifvarens eller tiondetagarens sida yrkas. kronans sida har såledesallt blifvit gjordt, för att utplåna desärskilta olägenheter, som åtfölja tionden. De åtföljas nu ej af andra: än dem, som i allmänhet häfta vid en mindre noggrant anlagd grundskätt, och dessa försvinna ju mera produktionen uppdrifves. Men dessa åtgärder har kronan ej kunnat sträcka längre äm hennes rätt gått, det vill säga till den tionde, som af henne innehafves. Hvad tertialtionden beträffar, så hafva alla försök att få densamma öfver hela riket förvandlad hittills varit fruktlösa. Någon fråga om ständig förvandling har väl knap-. past förut varit ifrågasatt; och till och medi ett allmänt införande af nu tillåtna förvandlingar för en viss bestämd tid har ej kor .. mit till stånd, oaktadt ständerna vid fler riksdagar, och senast genom deras skrif ojoo den 28 Oktober 1848, hvilken ännu i denna stund icke blifvit till slutligt afgörar de föredragen anhållit om en sådan åtgäre, ? -Presterskapet har dock redan sjelf medgifvit nyttan af en dylik förvandling. Dettorde icke vara ur vägen att här upplifva hågkomsten af det minnesvärda tillfölle, då detta medgifvande först egde rum. : Det var vid 1809 års riksdag kort efter revolutionen. Bondeståndet vägrade, som bekant är, länge sitt samtycke till 114 S af regeringsformen (den hvarigenom ståndens privilegier stadfästades), och mnär bondeståndet under striderna härom föranleddes att nogare bestämma de punkter i de öfriga ståndens privilegier, hvari allmogen önskade jemkning och rättelee., uppstälde detta stånd bland sina fordringar i detta afseende äfven den, att prestestindet måtte medgifva, att allmogen bör vara befriad från tiondes erläggande af nya odlincar, och att let högvördiga ståndets privilegier icke må vara hinderliga för regleringen af presterskapet och dess löner på ett sätt, som öfverensstämmer med statens tillgångar samt förekommer allt missnöje mellan lärare och åbörare, i hvilket sfseende nödig anstalt jorde fogas om behöriga konventioners upprättande emellan pastorer och församlingar, enligt med hvad i vissa orter af riket redan inneg vara faststäldt. Bondeståndet lät väl sedermera, och redan ett par dagar efter att hafva tagit detta beslut till sitt protokoll, örmå sig att låta talmannen äfven å dess vägnar underteckna den nya konstitutionen, tan att dessa eller ståndets öfriga önskninsar i afseende på ståndsprivilegierna ännu blifvit uppfylda, dertill bevekt dels genom enskilt öfvertalande af Georg Adlersparre, som lervid gick konungens ärende, dels genom let rörande tal, hvarigenom Karl XIII lofrade: ståndet, för tillfället uppkalladt till slotet, att vilja använda sin bemedling för vinrande af; säsom det hette, sjemkning i privilegior och skyldigheter, Men redan dagen lerpå skyndade presteståndet, icke utan giffen anledning genom ett förut erhållet band. ref från konungen till erkebiskopen, att (i ikhet med hvad äfven ridderskapet och adeln jamma dag gjorde) sämtycka till åtskilliga ippoffringar eller jemkningar af ståndets priilegier. Bland dessa jemkningar upptogs då, emte medgifvandetatt åt nybyggen ock Hydlingar skulle lemnas frihet från all sädesiondeafgift, lika med den krönan dittills örunnat nyodlare i afseende på kronoionden, äfven den uttryckliga förklaring, att tt stadgade öfverenskommelser om tionden