Aftonbladet – 4 mars 1857, sida 1

Hvarenda blick i sessionsrummet riktadet nu mot domaren Clayton, som stod der med sin vanliga lugna sjelfbeherrskning och i få och stadig: ton började sitt tal med en förklaring öfver de frestelser, som skulle kunna förleda en lagens handhafvare att om möjligt sätta åsido sådana frågor, hvilkas afgörande såra hans mensklighet och hans känsla af det moraliskt rätta — öm den skärpta lagstiftning, som fordras inom ett samhälle, der en stor del af befolkningen utgöres af slafvar, samt om en domares plikt att hålla sig uteslutande till-de lagar, hvilka han svurit att handhafva, Derpå fortfor han att skildra förhållandet mellan herre oeh slaf och den förres makt öfver den senare sådan lagen stadgat den. — Man har velat likna detta förhållande, sade han, vid förhållandet mellan far och son, mellan lärare och lärjunge, myndling och målsman — men lagen kan ej instämma i denna liknelse, Det får och kan ej bli så. : Det finnes intet samband mellan dessa jemförelser. De stå i fullkomligaste motsats till hvarandra — det ligger ien afgrund emellan dem; -Skilnaden är den mellan frihet och slafveri, och en större kan ej existera. Å ena sidan är det mål, man har för ögonen, en ynglings lycka, hvilken är född till samma rättigheter som den fader, lärare eller målsman, hvilken fått sig uppåraet att bereda det unga sinnet till: den plate det framdeles kommer att intaga bland frie män. För ett sådant mål och med dylika föremål tycks en moralisk och intellektuel ledning vara det naturligaste medlet, och kroppslig bestraffning sällan eller aldrig behöfva komma i fråga. Med en slaf är förhållandet helt annorlurda. Här är målet husbondens vinst, hans enskilta lugn och hans politiska säkerhet, och föremålet — en varelse, dömd att så väl för sin egen person, som hvad hans efterkommande beträffar, lefva utan kunska