och öfriga pastoralier i de orter, der sådane icke redan allmänt finnas, borde af J.onung och ständer kraftigt bfrämjas, såsom en nyttig uppmuntran för jordbruket och såsom ett godt medeDatt; bibebålla förtroendet mellan lärare och åhörare. Presteståndet förklarade sig derföre vilja icke allenast sjelft genom cirkälörbref till samtlige biskopar och könsistorier upptrana den att begagna alla till: fällen. att påminna om nyttan af sådana stadgade öfverkommelser, utan ock hos Kongl. Maj:t anhålla, det K; M:t ville genom förnyad försorg desamma päskynda och uppiz untra. DA synes vil afcett följande tillögg, som oro ståndet afsett blott frivilliga och temporära öfverenskommelser. Men op också dess mening om tiden för beståndet af de uppgjord konventionerna ej kan vara tvifvel un stad, så synes dock ståndet i så allmänna ordalag hafva uttalat sin tanke cm nyttan a! dessa öfverenskommelser, att deras inskränk ning i afseende p3 sättet till blott frivillig: knappast. kan antagss hafva varit beslutets hufvudsyfte. Presteståsdets raeving med dennas förklaring må för öfrigt hafva varit den ena eller der andra, så är det bekant, att det mål, ståände: 1809. förklarade sig önska, icke ännu på låug! när är uppnådt, till en del genom dess: egnbemödanden. : Vi: erinra exempelvis blott, hurusom presteståndet vid-.1834—35 årens rikadag utverkade. upphäfvandet af kemmarkoilegii cirkulär den 1 Mars 1833, hvarigenonr landshöfdingar och konsistorier förstävdi.at: att, inom v ss tid efter inträffade kyrkoherde lägenheter, anställa socknestämmor ch an mana socknemännen att afsluta föreningar on presträttigheter. Denna presteståndets hållning vid behandlingen af denna fråga för tjenar att anmärkas. Antingen afsåg dess be slut 1809, att konventioner, om än terrporä ra, borde kraftigt. befrimjas, och fö!jaktligen lämpliga åtgärder af vederbörande myndigheter inledas; och i sådant fall har de: 1834 frånträdt sin 1809 yttrade mening. El ler ock afsåg ståndet 1809 blott frivilliga konventioner, och i sådant fall innebär dss;beslut i detta afseende alldeles ingen jJemknin; i privilegier, emedan presterskapets pr vilegier redan; kände stadgad. eller lagligen till stadgande tiondesätining. Och huruledes en tiondesättning skulle. blifva mer: lagligen stadgad, än genom; frivillig öfveren-kommelse, är svårt att inse; Attpresteståndet således antingen icke haft någon mening med sitt beslut år. 1809, såvidt det rörde befrämjandet af konventioner, eller också efteråt, när: ögonblickets fara tycktes vara förbi, sjelfi bemödat sig. att förlama dess verkan, är emel: lertid: bäraf tydligt. Men en annan tvetydighet eller inkonseqvens :i presteståndets: 1809 gjorda koncessioner förtjenar-i ännu högre:grad att.anmärkas. En af tion: ens förnämsta olägenheter är, ati den utgår af; odlingar ; skälen. äro ofvanför angifna. ;:Kronan har ock längesedan: uppgif vit anspråk på. tionde af nyodlingar, d. vs. e. sådan mark, : som inom; redan varande hemmansområden tages under. kultur. : Tertialtionde utgår dock ännu deraf. Huruvida dett: rätteligen kan ske efter 1509 års koncessioner, kan på goda skäl sättas i fråga. I 4:di punkten af presteståndets ofvannämde koncessioner heter det nemligen: : Åt nybyggen och nyodlingar af förut icke bärande oländig mark lemnas vissa års frihet från all sädestiondeafgift, lika med den K. M:t och kronan, i af seende på kronotionden, nyodlare hitintills nådig: förunnat. I kongl. kungörelsen den 6 Apr! 1810 erKöll beslutet likväl, vi veta icke a hvad skäl, följande något förändrade redak tion: Presteståndet har eftergifvit rättigheten till sädestiondes upptagande af nybygger och nyodlingar af förut icke bärande oländig mark, under de innehafvaren förundte frihetsår.. Vill man nu efter ordalydelsen tillämpa denn: författning, så är den utan mening, emedan man ej kan tala om frihetrår. på odlingar hvi!ka äro för alla tider befriade från, ränte? till kronan. Antager man åter, att. presteståndet. verkligen velat för sin tionde med: gifvå nyodlaren samma förmåner, som Kronan medgifvit för sin, hvilket synes uppenbart följ: af deh ofvan anförda ordalydelsen i 4:de punk; ten af koncessionerna, så frågas: Med, hvad rätt kan presterskapet efter 1810 upptaga.tionde af hyodlingar? Har icke ståndet uttryckligen afsagt sig denna tionde? Öch är det icke er öfverörifven undfallenhet, om den:icke deste mindre ännu fortfåran e betalas? — Om ny: Hemman är naturligtvis här ej fråga, ty i af seende på dem är lagstiftningen tydlig och klar ENN EE 2 pa DS 1 AV VE SA TU Oe