Aftonbladet – 2 mars 1857, sida 2

Men hvad kunna vi föratn invände Harry. Göra?! Hvad: gör den, vilda hästen? — Reser sig och slår ned öfver sina förföljare! — Hvad gör huggormen? Ligger fördold vid deras stig och. stinger dem. -— Des försökte sig först med de: vilda indianerna; hvarföre höllo de kig då icke. till; dem?o Jo, de. ville inte vara slafvar; men vi kröka godvilligt nacken och kyssa foten som trampar oss. De som älska oket må gerna bära det Menn, sade Harry, detta är alltsammans så ytterligt hopplöst, Dred.. Utan medel eller plan, utan anförare skulle: vi endast blindt rusa fram mot värt eget förderf. Så låt oss döl sade Dred. Hvad mera, om vi skulle dö? Hvad vigt ligger deruppå? Om de; trampa våra bufvuden, kunna vi stinga deras hälar., Nat Turmer — de dödade honom. Men fruktän för honom var nära att komma dem ätt göra sina slafvar fria. Ja, det kom verkligen till öfverläggning ibland dem; och två eller tre röster kunde afgjort saken. Deras fruktan ännu litet stegrad — och beslutet skulle blifvit taget. Om min far hade lyckats, skulle slafvarne i Karolina varit fria i.dag. Dö! hvarför icke dö? Kristus blef? korsfäst! Har du intet hjerta, ingen själ, efter du inte kan dö, utan krölar likt masken i stoftet för det kära lifvets skvll? Jag fruktar ej döden : för mig. sjelf, sade Harry. Gud må veta, att jag skulle fråga föga efter om jag lefver eller dör;. men — Ja, jag. vetn, sade, Dred.; -Du fruktar för hennes lif, som du kallar syster; men hva är du, att du skulle kunna svara för ett menniskolif?. Jag säger dig, Harry, ett inregel har blifvitbrutet — och ett gift har blifvit inmängdt. med sjelfva luften vi andas, och förstörelsens engel står med draget svärd öfver Jerusalem l