Aftonbladet – 2 mars 1857, sida 2

ter några årtiondens förlopp skola ega i behåll några af de herrliga minnesmärken från en besjungen forntid, som äntuu pryda våra höjder och fält, och till hvilka intet land kan uppvisa några motstycken, eller om, efter dennz tids förlopp, våra efterkommande, då de, ledda af en slocknande tradition, spörja efter de minnesvårdar, som under en mängd af sekler trotsat förgängelsen och öfvet hvilka konungarne Gustaf II Adoif och Karl XII höllo en skyddande hand, skola få till svar att vi, jus! vi, den nu lefvande generationen, hafva sålt dessa fädrens grafvar, dessa i foruskrift och bild talande vittnesbörd om deras lif och väsende, visserligen ej för främmande guld, men för den lilla fördelen ef ett lass vägfyllnad. af en grindstolpe eller af en trappsten o.s.v. Tenna fråga åtminstone kan icke blifva nögon partifråga, enär densamma icke rörer någon särskilt samhällsklass eller någon politisk fraktiöns intresre, utan hela den svenska navio nalitetens. Vi misströsta derföre icke, att denna fråga skall med lifligaste intresse; grundadt på sann fosterlandskärlek, omfattas och behandlas ai folkets ombud, men en annan fråga blir om man gjort-sig reda för det rätta och sannolik: det enda sättet för att lösa densamma, så att deåtgärder san kommer att vidtaga ej stanu: endast på papperet, såsom tomma önskningår eller maktlösa föreskrifter. Det är så mycket mera af vigt att dessa åtgärder blifva allvarsamma och genomgripande, som de icke tåla ågot uppskof eller lamhet. Fornminnesmärken, då de en gång blifvit förstörda, kunna kldrig ersättas. Med hvarje ätthög som bortprärsen hvarje bautasten som undanrödjcs, ortfaller ett blad af vår höga fornhistoria, cn länk i kedjan af våra ädla nationella minnen, som ingen makt sedermera kan återställa. Det gifves intet land i verlden, der antalet a! minnesvårdar ifrån förgångna tider är så stor: somci Sverge; intet: land, der man så tillförlitligty, gehom: dylika svårdar och genom er slltmera yutvecklad, nitisk och från inbilskhet och fördomar renad forskning på detta oc råde, kan följa kulturens gång ifrån ders vagys fill.dess, närvarande ståndpunkt, som iSverge; men det finnes: ej heller: något landyderman Ru för tiden så litet aktar dessa vördnadsbjudande vittnen om förgångna tider... En verklig förödelsens storm har sedan några tiotal af år öfvergått våra fornletnningar. Vi vilja ej tala om den skada, en okynnig;nyfienhet vållat, emedan denna vanligen nöje: ine med att skada monumentets yttre former, en låter det väsentliga dock stå qvar, ut:o ischålla: oss till den förstörelse som tillvägabringas. af: egennytta och okunnighet. eller åda i. förening. Utider uppma ing till forocminnens vård hr R. Dybeck för mågra dag-r sedan. lät införa i tidningarnej uppräkhas: ett. stort antal allmänt bekanta minnesmärken ifrån hednaoch medeltiden, hvilka, trots den rent historiska tradition, 20m hvilat öfver dessa, blifvitv helt nyligen förstörda. Vi skulle kunna öka deta sorgliga register med ett stort antal exempel, men anföra här blott den ryktbara af Richardsson, fjöborg och Bexell: beskrifna valplatsen i Träslöfs socken af Halland; För några år sedan blef denna i grutd spolierad, och af dess mångtaliga, olikartade stensättningar qvarstår nu blott en och annan Jutande häll. I Skara tidning för sistlidet år. lästes. om en, trots varningar dereniot, verkstäld förstörelse saf en praktfull halfkorsgraf nära Lundbykyrka i Walla härad ef Westergötländ! Några ör förut ;.bade en dylik;. ett par stenkast ifråo dens förra, blifvit. genom grustägt kullstörta, äfvensoms fleraaf dessa -högst: sällsynta fornminnen bortröjda :på gården Rantens egor : närheten af Falköping. Vid samma tid sönderslogs och bortfördes den kolossala takhällen: till iden. utmärkta. så kallade jättegrafven på-Kollandsö,: också: i :Westergötland. Men hvad betyder dock allt detta emot de många tusende ättehögar och baäutartenar och andra minnesvårdar, som på. senare åren i nd föratörts för att tjena till vägfyllmad, till dikesbroar, murar 058 v., utan att ett trängande behöf -kuanat göra en sådan: våldebragd ursöktlig? Och vandalismen foörtfår ännu 1 deg; ja raera ohejdad än förr, emedan den halft ;vidskepliga vördnad,, med hvilken allmögen förr betraktade dessa minnen ur historiens gråa fjärran, och som utgjorde dessss nästan enda skydd, nu till största delen försvunnit. Lika ringa skonsambet röna de många i sitt alag högst märkvärdiga lemningar, som många af våra kyrkor ännu förete af medeltidens. konst och hvilka för kosstforskaren äro af det djupaste intresse. De författningar som utgifvita till destias skyddande ha icke hindrat att presterskapst på många ställen tagit mitiativet till deras förstörande. -Vi skulle från olika delar äf landet kunna anföra otaJiga exempel på huru dylik vandalis.:: opåtaldt fått passera. I sjelfva Stockholms närmaste grannskåp, i Solsa kyrka, har man för ett par år sedan öfverkalkat och förstört några I ett vapenbus befintliga freskomålningar från medeltiden. Så står det för närvarande till. Mycket; oändligt mycket finnes dock äanu qgvar. att :rädda; men får allt. fortgå som hittills, skall, v upprepg det, om några tiotal af är allt hvad. vi i fornlemhingsväg betitta och som tiden under århundraden, lemnat orördt, vara börtsopadt. Hvad är: då att göra? ; .Man.svårar: vi hafva ju våra. minaesmärken fridlysta :genom en kongl. författning, koch denna till ock med; till allmän efterrätItelse införd tidtals i, våra almanachor. Ja ivisstil men ännu är icke exempel på att nå igot brott emot denna författning blifvit åta