Aftonbladet – 2 mars 1857, sida 2

nom, kumnat uttryckas i ord, skulle de ljudit ungefärligen så här: Jag har tvenne systrar, döttrar af samma fader, båda sköna, båda älskvärda. och goda; men den ena har rang och samhällsställning, rikedom, lycka och nöjen; den andta är förskjuten och :utan skydd öfverlemnad åt en låg och elak mans brutala våldsamheter. Hon har varit em god hustru och en god mor. Hennes man har gjort: allt: hvadhan kunnat för att rädda henne; men lagens grymma hand griper henne och henzres barn, och slungar dem tillbaka i den afgrund, fråa hvilken det utgjort hans lifs bemödande att frälsa dem. Och jag förmår intet. Jag kan icke ens vara menniska.. . Och denna. förbannelse skall häfta vid mig och min hustru och mina barn och barnbarn till evig tid. Ja — hvad säger domaren i hennes bref. Han kan ej mera än åsnan; som drar plogen, vara-i besittning af någonting. Samma öde väntar hvarje barn jag kan få. Och dock säga menniskorna: ni har ju allt hvad nicbehöfver,hvarföre är ni inte lycklig? — Jag önskar de sjelfva ville brötva på en dylik lycka. Tro de att fina kläder och-guldur kunna ersätta en man allt detta?r Harry red, med-brefvet hårdthopkramadt i handen och tyglarne bämgande öfvar hästens hals, framåt samma ensliga skogastig, der han tvenne gånger förut mött Dred.v Då ban: slog upp ögonen, såg han honom för tredje gången stå tyst midt för sig. som hade han plötsligeh uppstigit ur jordens sköte, Hvar komraer du ifrån? kade Harry. Det ser ut som vore du alltid till hands, då någonting går. mig emot, Var ej) min ande med dig? frågade: allvarligt: Dred. Har jag ej sett alltsammans? Det är blott derföre, att Vi äro fega nog att villigt bära oket, som det blifvit oss pålagdt, Harry.