Aftonbladet – 28 februari 1857, sida 3

f sistorium jemväl otjenligt. Det är vanligen först genom en längre tids deltagande i styrelser af ifrågavarande art, som ett närmare intresse väckes samt en större insigt och skicklighet i dem tillhörande angelägenheter vinnes. Det är väl sant, att ledamöterna här kunna omväljas; men en lag bör i sådana fall, som det förevarande, icke blott tillåta, utan föreskrifva det, som pröfvas nödigt. Hvad vidkommer förslaget, att öfverståthållaren skall vara ordförande i öfverstyrelsen, synes som grundade tvifvelsmål äfven om detta förslags tjenlighet kunna ega rum. Det strider först och främst mot andan af den folkskolestadga, som pu är gällande för hela riket och hvari ivgenstädes förekommer ens en antydnirg derom, att Elers Kongl. Maj:ts befaliningshafvande skall föra eller deltaga i styrelsen af Jänens folkskolor. Derjemte synes det mindre lämpligt att en kommunslstyrelse, när den, såsom den här föreslagna, skall sysselsätta sig med hvarje folkskolss minsta detaljer, ledes af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Deraf skulle, bland annat, blifva den föjjd, att, i förekommande fall af besvär eller nödiga utlåtanden, en mellaninstans skulle saknas. Ty meningen kan väl icke vara den, att besvär öfver öfverstyrelsens beslut skulle omedelbart af Eders Kongl. Maj:t upptagas, ej heller att frågor, inom densamma väckte, skulle, utan någon bestämd offentlig auktoriteis hörande, af Eders Kongl. Maj:t i nåder afgöras. Frågar man nu, hvilken mellanivstans skulle behandla dylika ärenden rörande folkskolorna, så kan svaret sannolikt icke blifva annat, än öfverståthäållareembetet eller konsistorium. Men öfverståthållaren skulle väl icke utan oformlighet kunna i öfverståthållareembetet, såsom instans, afgöra mål, dem han sjelf, såsom öfverstyrelsens ordförande, handlagt, än mindre kunde från en styrelse, hvari öfverståtbållaren fungerar såsom ordförande, målen dragas under konsistorii pröfning. Konsistorium kan icke inse något skäl, hvarföre öfverståthållaren, hvilkens-tid dessutom är så upptagen med stadens styrelse, skulle betungas med berörde ordförandeskap, om icke det, att öfverstyrelsen derigenom skulle vinna i anseende. Svårligen kunna eller höra hos en öfverståthållare, om än på det rikaste utrustad för sitt vigtiga embete, förutsättas insigt och erfarenhet i folkskolans alla angelsgenheter. I 3:dje punkten föreslås, att: Öfverstyrelsen bör till sitt biträde utse en kunnig och erfaren person till inspektor öfver folkskoleväsendet, hvilken tillkommer att, med de särskilta åligganden, som i utfärdande instruktion för honom bestämmas, flitigt inspektera folkskolorna och, på grund af noggrann kännedom om deras tillstånd och verksamhet; hos öfverstyrelsen föreslå nödiga åtgärder till undervisningens fullkomnande och behöriga gång samt i öfrigt hos öfverstyrelsen föredraga alla ärenden, som med undervisningen, ordningen inom skolorna m.m. ega gemen: skap, börande inspektorn tillsättas första gången för tre år och sedermera årligen. Detta moment innehåller, såsom det heter i en af sockenstämmonämnden till förslaget fogad bilaga (sockenstämmornas beslut m. m. sid. 3), kanhända den mest framstående punkten i hela förslaget; och vill det synas, efter hvad i samma bilaga och annorstädes är antydt, såsom om hela det åsyftade ändamålet med de föreslagna förändringarne skulle anses förfeladt, derest denna punkt underkännes. Den torde så mycket noggrannare böra granskas... Onekligen blifva, så framt förslaget i denna del af Eders Kongl. Maj:t i nåder fastställes, folkskolornas utveckling och gång beroende på en enda mans förmåga, enär både den tillsyn och det inflytande på folkskolan, som nu tillkommer vederbörande församlingars styrelser och presterskap, äfvensom konsistorium, hufvudsakligen komme att öfverflyttas på inspektorn, och sjelfva öfverstyrelsens beslut och åtgärder väsentligen blefve af hans anmälanden, förslag och tillgöranden afhängige. Man kan med skäl sätta i fråga möjligheten att finna en person, som eger de härtill nödiga egenskaper och vill underkasta sig det ansvar och obehag, som skulle åtfölja hans befattning: Berraktar man nu de qvalifikationer, hvilka förslaget af denne man fordrar, så heter det, att personen skall vara kunnig och erfaren. Denna fordran synes konsistorium vara alltför allmän och obestämd; den uttrycker både för mycket och för litet. Den bestämmer hvarken de ämnen, hvaruti inspektorn skall ega insigt och erfarenhet, ej heller sättet huru dessa egenskaper skola vara ådsgalagda och pröfvade. Förmodligen menas kunskap och erfarenhet i allt, både det teoretiska och praktiska, som till folkundervisningen hörer, eller en fullständig och omfattande bekantskap med. allt, som afses att meddela i ett folkskollärareseminarium, äfvensom med en folkskolas dagliga lif och verksamhet. Sannolikt innebär berörde fordran jemväl anspråk på allmän vetenskaplig bildning, jemte vidsträcktare kännedom om skoluudervisning i allmänhet, äfvensom om skolors och särskiita folkskolors rätta vård, styrelse och ledning: alltså en förening af på en gång en vetenskapsmans, en lärares, en seminariiföreståndares och en skolsty relseledamots egenskaper. Näppeligen kunna dessa fordringar nedsättas, då man betänker de göromål, som äro skolinspektorn tillämnade, nemligen: att ej mindre öfvervaka, pröfva och bedöma tiliståndet och verksamheten i alla hufvudstadens folkskolor samt föreslå nödiga åtgärder till undervisningens fulikomnande och behöriga gång, än ock utöfva tillsyn och kontroll öfver samtlige lärares och församlingsskolstyrelsers sätt att fullgöra sina pligter. Svårt torde det blifva att finna en person, som förenar alla de omförmälda egenskaperna, ännu svärare att finna honom bevägen att åtaga sig eller längre tid behålla ifrågavarande befattning. Betraktar man nu närmare denna befattnings natur, sådan den i förslaget angifves, så finner man, att den åsyftar fullständig enhet och öfverensstämmelse mellan hufvudstadens alla folkskolor. Kousistor:ium befarar dock, att denna befattning mera skall alstra uniformitet än en verklig enhet, mera en yttre mekanisk likformighet än en inre, lefvande samstämmighet. När nemligen de förändringar, som efterhand eller samtidigt måste för enhetens vinnande företagas inom hvarje skola, äfven i de minsta detaljer, icke få utgå från hvarje skolas egen förut varande beskaffenhet samt dess egna inre eller lokala förhållanden, utan från andra skolor? ehof samt en enda persons åsigter och Om3ömen, hvilka inom den föreslagna öfverstyrelsen skola göra sig mer eller mindre gällande, så uppkommer naturligen sätt nog en likstämmighet mellan skolorna, men en likstämmighet, : som mera torde skada än gagna, i det den skulle. -genom sina yttre allmänna bestämmelser ofta komma att lägga hinder i vägen för de i särskilta skolornas inre fria utveckling. Ifrågava) rande befattnings natur är ock i sig sjelf sådan, att I. den möjligen kan mera skada än gagna. Allt beror nemligen dervid på personen. Tjenstens beskaffenhet fordrar, att innehafvaren skall framför allt visa sin verksamhet, särdeles i förslag till förändringar. När dertill tjensten är ambulatorisk, så är natarligt, att de möjligen tätt ombytta innehafvarne ; skola ofta omgöra hvad företrädare hafva vidgjort. Derigenom förstöres den både vid högre och lägre skolor nödiga kontinuiteten och folkskolan blifver siäld på en alltför rörlig, ständigt reformatorisk fot. Kommer nu härtill, hvad åtminstone kan inträfta, att till denna befattning blefve utsedd enman, eljest sitt kall vuxen, men intågen af nyhetsbegär och förändringslust; eller fallen för efterhärmning af andra t MMM