Aftonbladet – 28 februari 1857, sida 3

a deputeradekarmearen sitt, efter franskt mönster från julirevolutionens tid; väl till-märkande, att Belgiens konstitution blifvit Hvad Frankrikes konstitution aldrig blef under Ludvig Filips penningerepresentation, en sanning och ej blott sanningens sken. Ciceronen hade mycket att berätta om dessa palatser, uppfylda af porträtter och taflor från senaste frihetskrig, och hvarje varmt hjerta måste klappa varmare vid anblicken af huru väl ett litet folk kan bo. Men det som mest fängslade mitt öga, det som drog mitt bjerta starkast med deltagandets, med sympatiernas, ja, jag kan öppet tillstå det, med afundens hela hänförelse, det var icke talarestolarne, hjelteminnena eller anblicken af fosterlandskärlekens fredliga stridsfält — det var inbegreppet, förherrligandet af allt detta, det var de fyra: statyerna i. den höga ljasa förstugan vid uppgångarne till deputeradekammarens .sessionssalar. Dessa statyer voro sköna qvinnogestalter af hvitaste marmor, enhvar med sin inskrift och sin sinnebild, och de fyra inskrifterna lydde i öfversättning som följer: 1. Alla belgier äro lika inför lagen. 2. Alla belgier bafva religionsoch tankefrihet. 3. Alla belgier hafva fri yttranderätt, 4. Alla belgier hafva fri associationsrätt. När jag läste dessa inskrifter, fyldes mina ögon af tårar, och jag vände mig bort, att icke belgiern vid min sida måtte med stolthet se ned på en finsk man,