Aftonbladet – 28 februari 1857, sida 3

hof, och du har dina menskliga passioner, som vilja locka dig till uppror, än mot gudomlig lag och än emot mensklig. Men till värn mot allt detta har du det fria ordet och den vakna folkandan och delyckliga institutionerna, som förlika ordningens öch det allmännas rätt med den enskildes berättigande att tänka, säga, handla och gälla inom lagens gräuser. hvad han förmår. :Derföre är du rikt och lyckligt; ty: utan dessa institutioner vore din nationela anda ej till, och utan denna anda vore dina institutioner en död bokstaf, och båda behöfva och betinga hvarandra, och båda göra dig till hvad du nu är — ett blomstrande land, bebodt af ett ädelt folk! Brässel är, en stad, sådan man måste tänka sig Belgiens hufvudstad. Dess yttre är glänsande hvitt, så hvitt att det bländar ögonen, och vid månsken är det en stad af marmor. Kontrasten med de åldriga tyska städerna faller i ögonen; här är allt nytt, modernt, komfortabelt. Brässel är samtiden sjelf uti god mening, dess rastlösa sträfvan, dess förenklade och likväl smakfulla former, dess talang att försona det nyttiga och nödvändiga med ytans regelbundna behag. Sedt i detalj, kan Brissel bli enformigt, ty gator af nära en timmas väg likna vid första anblicken den ena den andra, så att främlingen mycket lätt förvillas. Efterhand märker man likväl vissa olikheter; här ett palats, der en park mer än på andra ställen; här ett monument, der ett torg, som tjena till landkänningar. Ty Brässel har, så modernt det är, sina antiqviteter, rådhuset -t. ex., och vid hvarje sådant fornminne låder en tradition. Men hufvudtycket är afgjordt nutidiskt, liksom språket är franskt. Man märker der nästan sammastrid mellan språken som i Finland. Hvarje man, qvinna och barn i tarfligare drägt tala flamandska och vidhålla dervid,; ehuru franskan är alla bildades språk. -Men flamandskan har genom bemödanden, som likna vårt finska litteratursällskaps, fått en litteratur, en tradition och på samma gång allmän gilvighet, Men så har ock flamandskan förstått att i sina intressen indraga en mängd skriftställare af förtjenst, och så långt sträcker sig ej det franska inflytandet, att det numera skulle vilja tillintetgöra folkspråket; om detta ock vore möjligt. I-denna hvita stad, der konungen bor i det allrahvitaste hiset; omgifven af lindarnes grönska och folkets kärlek, finnas äfven tvenne palatser, bebodda af folket, d. v. s. folkets ombud. Senaten har sitt,