Aftonbladet – 28 februari 1857, sida 3

de åligganden och rättighster, som, enligt förslagets följande 4:de punkt, skulle densamma tillkomma. Förslaget i denna 2:dra, så väl som i föregående och efterföljande punkter, utgår från tvenne förutsättningar, hvilka äfven blifvit i komiterades utlåtande gjorde, nemligen den ena, att någon gemensam öfverstyrelse öfver folkskolorna inom hufvudstaden för närvarande icke fiones, och den andra, att alla hufvudsakliga brister i folkskoleväsendet skola genom en öf: verstyrelse, sådan som den föreslagna, varda afhulpne. Den förra förutsättningen vederlägges genom Eders K. M:ts nådiga folkskolestadga 13 mom. 1, jemförd med 2 mom. 3, hvarest det å förstnämda stället ålägges biskopen och domkapitlet i hvarje stift att föra en sorgfällig uppsigt öfver anstalterna för folkundervisningen samt vaka öfver deras ledning och utveckling till uppnående af deras vigtiga bestämmelse, samt i det senare föreskrifves, att af skolstyrelse uppgjordt reglemente skall alltid underställas vederbörande domkapitels pröfning och godkännande. Att dessa föreskrifter gälla äfven för hufvudstaden och dess konsistorium, följer så väl af föreskrifternas allmännelighet, som af jemförelse med högståberopade stadgas 5:te mom. 1, äfvensom af Eders K. M:ts nådiga instruktion för pastor primarius m. m. den 16 December 1668, hvarest det i 4:de punkten heter: att Consistorium Stockholmiense skall hädanefter, såsom för detta af ålder, hafva samma rättighet, anseende och myndighet, som andra Consistoria i riket nu hafva. Det är ock af denna anledning konsistorium bort underdånigst bemöta de anmärkningar, som i de för nu ifrågavarande förslag såsom grunder åberopade handlingar blifvit framstälda, oaktadt i en af dessa handlingar det påstående uttryckligen blifvit gjordt, att ofvan citerade ord biskop och domkapitel icke hafva någon tillämplighet på Stockholms stads konsistorium. En af de grundsatser för folkskolans styrelse, som i Eders K. M:ts nådiga folkskolestadga blifvit nedlagda, är, enligt ofvan åberopade rum, tydligen den, att upprigsen öfver och ledningen af dessa skolor tillhör vedervörande domkapitel. Härmed, äfvensom genom föreskrifterna om de kunskapsämnen, som i folkskolan böra framför andra förekomma, är i konsistorii underdåniga tanka icke otvetydigt angifvet de svenska folkskolornas hufvudsakliga syfte, nemligen att vara i första rummet kristliga undervisningsoch uppfostringsanstalter, och derjemte dock i andra rummet anstalter för bibringande af alla de öfriga nödiga kunskaper, som, vid sidan af religionsundervisningen, kunna medhinnas. En annan med ofvannämde öfverensstämmande grundsats, utvecklad i synnerhet i 8 och följande af samma nådiga stadga, är den, att vederbörande församlingars skolstyrelser och presterskap skola gemensamt utöfva den närmaste omedelbara tillsynen, ledningen och vården af folkskolorna under iakttagande af de i den nådiga stadgan gifna allmänna föreskrifier. Utan tvifvel är härmed afsedt, dels att lifva intresset och deltagandet för folkskolan hos dem, inom hvilkas krets den är förlagd och hvilka bekosta densamma, dels att lägga närmaste ansvaret för dess tillbörliga fortgång och utveckling å dem, som äro bäst i tillfälle att känna och vårda densamma, dels ock å andra sidan att icke inskränka de enskilta församlingarnes bemödanden och verksamhet för skolan genom andra band än dem, som nödvändigt för utöfvandet af en tillbörlig kontroll äro behöfliga. Från helt andra grundsatser utgår det Eders K. M:t nu understälda förslag i fråga om hufvudstaden. Det afser att helt och hållet skilja hufvudstadens folkskolor och andra dem motsvarande skolor från konsistorii uppsigt och i de vigtigaste delar lösrycka desamma från så väl församlingsskolstyrelsernas som presterskapets inflytande och ledning, samt i stället öfverlemna såväl den omedelbara ledningen och styrelsen i de flesta delar som hela öfveruppsigten åt en sammansatt kommunalstyrelse, i hvars hand både beslutande och verkställande makten öfver skolorna skulle läggas, utan någon annan egentlig kontroll öfver densamma än den, som kan vara förvarad i en föreslagen årlig revision och tryckt berättelse. Att en sådan förändring skall hafva vida vigtigare följder, än sockenstämmonämden i slutet af sin underdåniga framställning. synes förmoda, lider icke tvifvel; det är första steget inom fäderneslandet till upphäfrande af den nuvarande innerliga förbindelsen mellan kyrkan och folkskolan, äfvensom till förändringar af folkskolans hittills rådande syftning. Om än denna förändring skulle mot all sannolikhet stanna inom hufvudstaden, kan dock könsistorium, ehuru de för hufvudstaden egna förhållanden kunna erfordra vissa särskilta föreskrifter för dess folkskoleväsende, ingalunda medgifva, att så väsentliga och genomgripande skiljaktigheter från de för rikets öfriga delar gällande hufvudstadgar äro af berörde förbållanden påkallade; utan vågar konsistorium underdånigst förmena, att nödiga förändringar i afseende på hufvudstadens folkskoleväsende kunna vidtagas, utan de väsentliga rubbningar i den allmänna folkskolestadgan, som af sockenstämmonämdens förslag skulle blifva en följd. Huruvida åter den andra, ofvannämda förutsättningen eger grund, — den nemligen, att, genom det af sockenstämmonämden framstälda underdåniga förslag, alla hufvudsakliga brister i hufvudstadens folkskoleväsende skola afhjelpas — torde nu blifva föremål för konsistorii underdåniga yttrande vid granskningen af de särskilta bestämmelserna i nu ifrågavarande 2:dra och följande punkter. Äfven förutsatt, hvilket konsistorium för sin del icke kan medgifva, att något synnerligt skulle vinnas genom någon annan öfverstyrelse öfver hufvudstadens folkskolor, än den hittills befintliga, kunna dock mot den nu föreslagna, enligt konsistorii åsigt, göras så välgrundade anmärkningar, att den åtminstone i denna form icke torde vara lämplig. Den föreslagna öfverstyrelsen synes först och främt vara alltför talrik för den omedelbara behandling af folkskolans angelägenheter, som, enligt en senare punkt, densamma åligger. Det kan med skäl sättas i fråga, om något ändamålsenligt kan uträttas af en öfverstyrelse, en slags byrå, som, ehuru aflägsen från de föremål den skall behandla, likväl skall omedelbart om dessa besluta. Den naturliga följden. måste blifva, att allt skall uträttas genom den i 3:dje punkten föreslagne inspektor, och på hans framställning, till det högsta med biträde af ledamoten från den församling, som är vid förekommande fall i fråga. Hvad vidare angår de särskilta ledamöterna i den föreslagna öfverstyrelsen och sittet för deras val, synes det konsistorium ändamålsvidrigt, att icke ledamöterna från de särskilta församlingarne skola väljas af eller åtminstone ibland de församlingarnes egna skolstyrelser. Ingen bland församlingens öfriga ledamöter kan gerna förutsättas ega en närmare kännedom om eller lifligare nit för folkskolan, än folkskolestyrelsernas egna ledamöter, och svårligen kan församlingsledamot vara skicklig att ingå i öfverstyrelsen, om han icke funnits skicklig och villig att deltaga i församlingens egen skolstyrelses arbeten, Att välja öfverstyrelsens lödamöter utom församlingsstyrelserna, vore äfven att redan vid första tillsättningen nästan helt och hållet åtskilja och söndra de tvenne olika slags kommunalstyrelser, som dock skulle ombesörja samma angelägenhet; det är ock stridande mot det mönster, som sockenstämmonämden eljest åberopat och följt, nemligen Stockholms stads allmänna fattigvårdsstyrelse, eller stadsvn AA LAG TTG tnäg af toddrhören da