Aftonbladet – 28 februari 1857, sida 3

Skall det fortfara så ända till Brässel? frågade jag en vacker gammal man, en belgier, som med vanans lugn behagligt utblåste cigarröken genom det öppna vagnsfönstret. Certainement, monsieur, svarade han småleende; vil Ny a pas de deserts en Belgique — det fins inga ödemarker i Belgien.n : . Men, sade jag, sförklara mig orsakerna till denna beundransvärda kultur. sRien de plus simple, svarade han. Cest la fertilit6 du sol, Vsprit national, la constitution et le chemin de fer — jordens bördighet, nationalandan, konstitutionen och jernvägen! Lyckliga Belgien! tänkte jag vid mig sjelf. Huru månget. land uppå jorden, lika skönt som du, förtrampas icke af ett försoffadt, förslafvadt och lättjefullt slägte, och huru månget folk, lika ädelt som ditt, förnöter icke sin yppersta kraft med att aftvinga naturen sitt knappa dagliga bröd! Och åter, huru månget land och huru månget folk, som ega båda vilkoren för en rik blomstring, förslöas icke af hämmande institutioner, af mörk vantro, af inbördes söndringar! Ljyckligt är du, som icke är nog stort för att frestas af verldsväldets ärelystnad, och icke nog litet för att viljelöst föras i släptåg af de starka på jorden! Fredligt och obemärkt, kraftfullt och fritt, bundet af lagarne, fredadt för godtycket, bjuder du alla dina söner den frie mannens sjelfvalda hedrande verksamhet, åt hvilket håll än hans anlag kalla honom, och för hvarje kraft har du;ett tillfredsställande mål, och för hvarje talang har du möjligheten af eö ärofull utmärkelse. Hos dig behötver ingen uppsträfvande vilja, ingen stor tanke, ingen redlig önskan försina i mörkret och derunder förtära sin egen lifskraft i harm och förtviflan öfver att stängas ifrån sitt naturliga stridsfält i ljuset. Dan klara dagen skiner öfver ditt offentliga lif och idbernas kamp och förmågornas inbördes täflan. Och emedan det är ljust, så är allt ärligt tillika, så att handlingen bär stämpel af sin egen förtjenst, och ordet bär stämpel af sitt eget miktiga innehåll. Derföre har smickret hos dig ingen tunga som gälter, och förtalet har beständigt en motvigt i vederläggningen, och det förtjenta lofordet har sin borgen i allas kontroll och allas öfvertygelse. Välfinnes hos dig, såsom öfverallt uti lifvet, mängenstrid; ochutan strid vore lifvet ed vegeterande sömn; du har dina jesuiter, som predika för dig att mörkret är ett be