Aftonbladet – 28 februari 1857, sida 3

VV wtt!tagmuuV j ;ä VU yn FA snart, trots sina protester och försäkringar om sin oskuld och f. d. -vännens falskhet, blir förskjuten. Han utmanar den nedrige på, duell. Denne söker då upp en röfvarehöfding och betingar hans dotter att mörda fostersonen. Röfvarehöfdingen (som huserar ) en skog nära Venedig) älskar sin dotter ömt och vill ej afstå henne till detta värf, men tvingas dertill af Cassini — så heter den falske vännen, inkarnationen af all mörksens makt. Genom hvad medel? Det får man icke heller veta. Sedan röfvarhöfdingen utgjutit sig vidt och bredt, förtäljer han hurusom han, en morisk prins, rest verlden omkring som röfvarehöfding och en gång hittat Terzerola. Hon är således äfven en fosterdotter, född någonstädes i den höga norden, kanske i Sysmäå i östra Tavastland. För att nu förmå henne till mordet, diktar Cassini åter ihop en hemsk historia, och så begifver sig Terzerola af. Men — o himmel! — just när hon skall stöta till, befinner det sig att fostersonen är densamme som hon i två års tid älskat, alltsedan han en gång räddade henne undan pöbelns misshandlingar. Kommer så sista akten, der Cassini berättar f. d. senatorn att han dödat fostersonen i duellen. Han tror honom nemligen redan vara mördad af Terzerola. Men just i detsamma träder persona qvestionis in, och Cassini utropar Hemskt: Är du då icke död? Nucborde väl gubbens ögon öppnats för rätta sammanhanget, men det sker icke förr än Terzerola, naturligtvis på skaldens befallning, kommer in och säger huru det hänger ihop. Då springer gubben foatersonen i famn, Cassini springer emot Terzerola, ropar död och afgrund och stöter en dolk i bröstet på henne, rusar ut, men mötes af röfvarehöfdingen, som i förbifarten sticker ned honom och kommer in lagom nog för att emottaga Terzerolas sista andedrag. — Stycket föll vid fjerde representationen, sedan det haft att uthärda en i Helsingfors Tidningar införd bitande satir i sonnettform (af est. prof. Törnegrån), en skerp receasion af sjelfva den sötmilda Helsiogfors Tidningar, och ytterligare ett bref från Gubetta till Stefano, af hr T., infördt i samma tidning. Emellertid bör nämnas, att hr G. Lagus ännu är mycket ung och att de fel, som vidlåda hans Terzsrola, kunna sägas till en stor del vidlåda hans ålder och deraf följande barnsliga uppfattning af lifvets intressen och konstens fördringar. Det lilla häfte lyriska poesier han nyligen ät: gifvit vittnar om att han ej saknar poetiskt sinne, men