Aftonbladet – 26 februari 1857, sida 2

landena, hvilka uti den lede fienden sjelf kunde se en öfverhet af Gudi, och af dem, som ingenting se, och slutligen af dem, som visserligen se, men se derjemte hvad de sjelfva kunna vinna, af alla dessa finnes det ej en man, som icke anser generalguvernör Berg för landets ruin och skulle känna en tyngd lyftad från sitt bröst om han äflägsnades. När ban nyårsaftonen tillstälde sin första soir, var den frågan allmänt afhandlad inom de inviterades kretsar, huruvida någon borde gå eller ej. En och annan uteblef äfven, men den vanliga hållningslösheten tog öfverhand, och soirn var något så när besökt. Just det är olyckan, att en opinion icke kan utbilda sig, lika litet som en politisk instinkt och takt. Vore icke så, skulle väl ingen velat inställa sig der, för att frossa med af de medel han röfvat till sig ur statens kassa; vore icke så, skulle general B:s närvaro bli kortare, än äfven man förutspår att den skall bli; ty jag betviflar ej, att tryckningen af en sådan opinionsyttring skulle krossa grefve B:s ynnest äfven hos den monarken, som hittills begagnat honom såsom ett villigt redskap. Ty redan frågar man sig tämligen allmänt, om det ej är sanning i ordspråket äfven omvändt : sådan tjenare, sådan herre. Sådan är vår ställning för närvarande; må ni åtminstone känna den, då jag vet huru mycket ni intresserar er för allt som rör det gamla Finland. Hrfrs d. 5 Febr. 1857. —1r—ch—g.