Aftonbladet – 26 februari 1857, sida 2

— Frågan om utvidgning af testamentsfriheten var, enligt hvad läsaren redan har sig bekant, i gär föremål för onständliga debatter inom tre af riksstånden, nemligen ridderskapet ochadeln, borgareoch bondestånden: Af alla tre dessa stånd blef lagutskottets betänkande återremitteradt. Uti bondeståndet, der endast få ledamöter yrkade afslag å betänkandet, gingo anmärkningarne bufvudsakligen derpå ut, att ståndet icke ville medgifva någon inskränkning uti den nu beståence fribeten att bortgifva aflingejord-samt ärfdaeller förvärfda lösören, men beträffande arfvejord utsträcka nämde frihet till hälften af den ärfda jorden, i hvilken syftning äfven betänkandet återremitterades med 70 röster mot 29. Detta var således att gåännu längre än lagberedningen. Hos borgareståndet voro enmärkningarne af skiljaktig beskaffenhet, de flesta likväl syftande på testamentsfrihetens utvidgning, antingen i enlighet med lagberedningens förslag, eller åtminstone en fullständig frihet hvad. städerna beträffar och dess bringande till likhet med hvad som för närvarande är stadgadt å landet. Hos ridderskapet och adeln var debatten lifligast och upptog hela aftonens plenum. För bifall till utskottets betänkande yttrade sig endast dess ordförande, grefve Z. Sparre, uti ett längre föredrag, deri han på ett ganska upplysande sätt framstälde orättvisorna och olägenheterna af det nuvarande arfvejordssystemet, äfvensom billigheten af testamentsrättens inskränkning, genom undantag af en s. k. laglott för den händelse att barn eller bröstarfvingar efterlefde — en inskränkning, som egde rum i alla Europas lagstiftningar, utom i England, der testamentsrätten är fullkomligt fri. Deremot tycktes talaren icke hafva annat skäl för utskottets förslag att inskränka testamentsrätten rörande arfvejord ensamt till skyldemän, så länge sådana finnas, än att detta vore en medelväg, som utskottet ansett ginare kunna leda till målet att få det gamla systemet brutet. Emot denna medelväg uppträdde likväl samtlige öfrige talare, af hvilka hr Dalman, W. F., hr Cederschiöld; RB. T., hr Aminoff, F., friberre Alströmer, O. friherre Raab, A. C., m. fl. yrkade antagandet af lagberedningens förslag, eller ingen annan inskränkning än för barn och bröstarfvingars laglott. -Grefve Lagerbjelke yrkade oinskränkt testamentsfrihet, såsom hittills, för all förvärfd fast egendom äfvensom ärfda och förvärfda lösören, men ville deremot enahanda inskränkning som lagutskottet i afseende på arfvejord. Hrr Ehrenheim, Olreich, Carleson, Adlercreutz, friherrarne Lejonhufvud och Cederström, A. samt juris professor Olivecrona från Upsala ville bibehålla -det nuvarande arfvejordssystemet orubbadt, men medgifva fullständig testamentsefrihet i stad. Resultatet blef en utan votering nästan enhälligt beslutad återremiss. Presteståndet, som i afbidan på ridderskapets och adelns beslut, uppskjutit betänkandets föredragning, kommer således troligen äfven att återremittera detsamma. Om man fördenskull af diskussionerna får sluta till frågans ställning, så synes den vara sådan, att ingen öfvervägande mening finnes för antagande af utskottets :medelväg , utan att arfvejordssystemets anhängare, hvilka dock nästan uteslutsnda uppenbarat sig bland bittilis mindre bemärkte talare på riddarhuset, ämna att försöka det yttersta, hvarföre vi hoppas, att utskottets förnyade betänkande kommer att upp: ställas uti samma riktning som dagberedningens förslag och att detta blifver af riksstånden antaget, med protest från en minoritet på rid darhuset och troligen i presteståndet, Den mest glädjande erfarenheten var att bondeståndet, som hittills nästan erivisare än adeln hängt fast vid det gamla, nu synes hafva kommit tillen bättre öfvertygelse. — Frågan om bördsrättens afskafande eller inskränkning förevar äfven i går uti preste-, borgareoch bondeitånden. Uti detsistnämde