Aftonbladet – 26 februari 1857, sida 2

Se der! Hvad var det jag tade? utropade Anne. Nu börja Duleimers tillställningar. Melodien var en af desta så utomordentligt egendomliga, hvars skarpa metalliska rytm tyckes uttrycka den förtjusning negerracen erfar af denna slags musik. Orden inneburo, som vanligt, ganska litet. Nina och Anne hörde: Se husbond kommer på hästen black Och hofvarhe slamra klack, klack, klack. Den idd, som dessa rader inneburo, förkla rades ytterligare genom regelbundna handklappningar vid hvarje adcentuerad ton, medan alla röster instämde i kören: Sjung, gossar, sjung; se husbond kommer här! Tre burrarop med fart för busbond kär! Ho, :ho, ho! Hurra! hurra! burrats Medelst upprepade Hbelsningar till höger och venster tackade Clayton för komplimenten, medan han red framåt, och processionen ordnade sig i ett slags haie, genom hvilken han och hans följeslagare redo upp till verandan. På min ära, om jag var beredd på dylika demonstrationer ! sade Frank Russel. En riktig presidentreception! Då Clayton stannade framför trappan och steg af, sprungo tio å tolf tjenare fram för att taga emot hästen, och processionens leder brötos, i det alla skockade sig omkring husbonden, fikande efter ett vänligt ord eller en helsning. Efter några ögonblicks vänliga frågor och nickningar åt alla håll drog folket sig aktningsfullt tillbaka, lemnande husbonden att njuta af återseendets glädje med sin syster och hennes unga gäst. Ni har riktigt kommit i triumftåg, sade Nina. SDuleimer öfveranstränger sig alltid så vid dessa tillfällen, sade Anne, att han på flera veckor efteråt ej är mäktig någon dygdig känsla.x Det är då bäst att taga honom, medan han står i blommayp sade Russel Men böra