Aftonbladet – 26 februari 1857, sida 2

senatens sessioner (). Hade sinnesnärvaro, enighet och känsla af deras embetens värdighet funnits hos senatens ledamöter, skulle hela saken kunnat få en annan vändning, liksom äfven den af några yrkade fordran, att denna vackra episod måtte ingå i dagens protokoll och -derifrån till majestätet, för att tjena till ett prof på hans tjenares humanitet och aktning för den fria yttranderätten. En sådan anmälan, särdeles af en så undergifven och lydig korporation, hade aldrig kunnat förfela den åsyftade verkan, och senaten hade derigenom kunnat återvinna sin förspilda aktning i landet, Men dessa egenskaper förefunnos ej. Endast prokuratorn Gadd, som öfvervar sessionen, har i lagarnes namn och på embetets vägnar protesterat mot beslutet; om med framgäng kommer tiden att utvisa. Af allt det anförda torde ni emellertid finna, att jag ej gjort mig saker till någon orättvis öfverdrift, då jag i början af mitt bref sade, att generalguvernören Berg är en man, som, till Finlands olycka, saknar hvarje skymt af sedligt medvetande i sin karakter. Han saknar ända till aningen om hvad man plägar kslla menniskovärde, och det till den grad, att han ens ej är i stånd att iskttaga en yttre formel politisk anständighet. Man omtälar att en bland våra ypperste embetsmän, statsrådet baron Edvard Walleen, som, ännu helt ung, lades på sin dödsbädd och dervid besvärades af general Bergs trägna besök och konstlade deltagande, slutligen, ögonblicket före sin död, yttrade-till någon af. de kringstående: Aflägsna då den der kejserlige hofnarren, att jag får dö i fred.n I sjelfva verket äro grefve Bergs meriter och hela verksamhet uttalade i detta epitet. Han är en man, som blandar sig i allt, tilltror sig förmåga att inse och afgöra allt, och ger sig sken af att med allt detta vilja allas väl. När man redan tidigt förliden höst kunde inse, att landet skulle tryckas af en allmän missväxt, gjorde pressen fåfänga försök att framhålla detta och väcka allmänna uppmärksamheten derpå. Regeringen ansåg sig enellertid sjelf kuana draga försorg derom, liksom hon ensam ville uppbära tacken af dem, hvilkas lif genom hennes mellankomst kunde räddas undan hungersdöden. Emellertid vidtogos af henne alla mått och steg så sent, att, när nöden omsider stod för dörrren, i landet funnos inga eller få förråder. Kronans reqvisitioner af-hundra tusentals mjölmattor lågo och ligga än i Kronstadt; de enskilte spekulanternes voro ej ens gjorda, ty med kronan till konkurrent vågade dock ingen spekulera åt detta håll. Först när det var för sent, togs omsider den enskilta välgörenheten till hjelp. : Men äfven detta tillfälle var för gynsamt, för att icke af general Berg begagnas till vinnande af hvad han anser som det tillbörliga resultatet af sin verksamhet, namnet: Landets fader! Han stälde sig således i spetsen för en storartad subskription inom hufvudstaden och gaf sjelf den betydliga summan af 3500 rub. 8. (Om rätta tillkomsten af dessa medel, jemte öfriga grefve Bergs oupphörliga angrepp på den finska statskassan, berättas ungefär detsamma som i Aftonbladets bref för den 9 Februari. Derefter fortsätter brefskrifvaren åter:) Ni finner såledeg, att lika ringa möda, som det kostar hans excellens att kränka personliga och politiska rättigheter, kostar det honom att låta statsmedlen försvinna i hans egen rymliga ficka. Dertill erfordras blott, att han ger en vink åt landets finanschef, baron L. G. v. Haartman. Den fattige finnen ser tålmodigt på, svälter och tiger. I jembredd med ett så lönande sätt att göra sig inkomster, förtjenar det knapt nämnas, att h. exc. ieke försmådde taga 2000 rub. af en leverantör i vedergällning för en fördelaktig leverans för statens räkning. Tyvärr är den finska statskassan, genom kriget, hungersnöden och de redan gjorda rofferierna, nu utarmad och läns. Dertill förestodo dyrbara jernvägsanläggningar, ökade tjenstemannalöner m. fl. dryga utgifter. Och hvad värre är, det vore :stridande mot den försigtiga, på framtiden byggda politiken, att genom någon direkt och derföre grundlagsvidrigare ny skatt fylla bristen. Det blef nödvändigt, att på något omärkligt sätt söka länsa folkets fickor, och det beqvämaste tycktes vara att höja karta-sigillata-afgiften, som för ett tiotal år sedan redan blifvit ökad med dubbelt. Å Det var han, som under kriget lät skrifva den famösa berättelse, bvarigenom han sökte vältra skulden för Lovisa stads brännande på engelsmännen. Ja, det påstås till och med att han på ett lumpet sätt söker förblända sjelfva det czariska majestätets ögon, i det han i de petersburgska tidningarne och äfven i privata bref, ärnade att läggas inför högstdensammes ögon, så vanda förut vid bländsken, låter sig utbasunas som en älskad och af hela landet ombuldad styresman! Man bar naturligtvis ej några bevis för tillvaron af sådana bref, och emellertid öfverensstämmer detta så med hela mannens karakter, att man allmänt tror derpå, Af dessa tvenne lögner, att Lovisa blifvit brändt af engelsmännen, och att generalguvernör Berg vore älskad i landet, kan jag knappast säga, hvilkendera är större. Ty med undantag af desse fromme j () Beskrifning på hela förloppet vid denna session finnes i en korrespondens i Aftonbladet för den 9 Taken ari