Aftonbladet – 25 februari 1857, sida 2

gärd jag kunde hembära detta vore att helt ocK hållet förbise den. För ingen del, miss Anne, för ingen del! Tänk bara på os8 här i Södra Karolina till exempel. Negrerha äro vid det här laget tre gånger så mångtalisa som de hvita: Skulle det då bära sig att gifva dem den ytterligare förmånen af uppfostran och kunskaper? — sunda förnuftet säger motsatten. Men nu vet ni väl att bildadt folk ogernå lägger sig i hvad kom rörer andra familjers enskilta angelägenKeter, och håde ni nöjt er med att blott i all tysthet undervisa några få favorittjenare, såsom jag tror ofta nog sker, så skulle ingen haft något att säga; men att rent af upprätta skolor och bygga skolhus! Jag fruktar, miss Anne, att ni skall komma att finna det medföra de obehagligaste följder. Det vill säga, inföll Anne, resande sig, i det hon lindrigt rodnade, ått jag kan vänta mig ått blifva satt på tukthuset för det störa broitet och def oförlåtliga synden att hafva lärt barn att lösa! Mr Bradshaw! mig tyckes det är tid att dylika lagar blefve allmänt förbis:dda. Det är ju enda sättet på hvilket många orimliga lagar blifvit afskaffade. Samhället växer ur dem) menniskorna sätta Big öfver dem; och så bortfalla de från samhällskroppen sågom blomfodret bortfaller från somliga afmina blomnior. Men kom: nu; för Bradihaw, -konwv och följ mig till min skola: Jag ämnade mig just sammånkalla den, sade Anne och reste sig samt gick nedför trap. pan; som förde från verandan. Ni kan ju ej döma utan au med egna ögon hafva försäkrat er om sakehs förhållande, min gode vän. Men vänta ett ögonblick, skall jag hämta miss Gordon. Och Anne gick tillbaka, försvaun i det skuggiga förmaket och återkom efter några ögonblick med Nina, sedan båda påtagit sina hvita sommarhattar. De gingo