Aftonbladet – 25 februari 1857, sida 2

ofta tillkåll för mera råhet och sedeslöshet, än någonsin de större städerna. Iliflig vexelverkan. som de äro med omgifvande distrikters invånare, blifva de, i stället för ljuspunkter 2f civilisation, såsom de borde vara, verkliga rötsår i samhället. Der, just der är det som skolan bör slå ner sina bopålar; och om så sker, skall det icke dröja länge förr än man. för se frukterna i sanin odling och bildad smak, som efterhand förjaga råheten och, spridande sig åt alls sidor, göra de fordna rötsåren till lifspunkter af andlig kultur. Att uppsöka de tjenligaste ställena (alls, som borde komma i fråga, kunna det sanno likt ej, på grund af tillgångarnes inskränkthet) blir en avgelägenhet af knappt mindre vigt än den att uietaka bästa riktningen af jernvägårne. Få se, om-de lokala intressena blifva lika angelägna att äfven härvidlag görs sig gällande. Vi frukta, att vi måste tvifla på detta; men önska på samma gång högligev att erfarenheten måtte vederlägga vårt tvifve. Årliga anslaget till en sådan skola borde-i det minsta vara 2000 rdr bko; hvilka medel uteslutande eller hufvudsakligen skulle användas till lärarelöner. ; Lokal borde anskaf fag af vederbörande kommuner eller distrister — namligen frivilligt; ty intet tvång skulle härvid ega rum. Vi vilja blott säga,att man ej skulle erbållå förmånen af attega en sådan skola, med mindre man åtminstone visade sö pass mycket intresse för saken, att man ville skaffa skolan tak öfver hufvudet och bekosta nödig inredning samt ljus och värme. Tror någon att detta skall leda till praktiska svårigheter vid skolornas första etablerande, så tror han såsom, ur en viss synpunkt, vi sjelfvo; men vi skola i en följande artikel, der vi närmare komma att tala om hela systemets utförande, söka visa huru dessa svårigheter lätt nog torde kunna afhjelpas: Undervitningsmateriel bör väsentligen anskaffas genow derför anslagna särskilta medel, på sätt vi framde!es skola närmare utveckla. Dessa skolor böra organiseras både såson dagoch såsom söndagsoch aftonskolor; och det af flera skäl. Vi vilja blott nämna ett. Di man ser boridsöner begifva sig från aflägse orter för att studera vid slöjdskolan i Stockholm, kan men icke tvifla på att, i fall skolorna blott rycka hemmet så nära, som händelsen blefve i fall vi finge 100 snarlikartade skolor spridda öfver landet, den mera besutna allmogen snart skulle med begärlighet skick: sina söner dit för att under ett elier annet vinterhalfår begagna sig af undervisningen. Men blifva skolorna tillika söndagsoch aftonskolor, skall äfven den fattigaste blifva sat: i tillfälle att skaffa sig kunskaper, så vide han är af naturen begåfvad med verklig och brinnande lust derför. Att förflytta sig-ett obetydligt antal mil till det ställe, der skolan ör belägen, är för ingen någon svårighet; och finnes: ingen annan utväg att der uppehålla sig, ens den kortaste tid, skall ban likväl lyckas: deruti genom att på stället söka arbetsförtjenst. Detta göres åter möjligt genon skolarg förläggande på en befolkad ort, de således hågon industri finnes. Det skall då icke blifva bonom omöjiizt att stjäla undar en och annamnafton från arbetet; och söndagse!termiddagen rår ban om för sina studier. E: mödosam väg till bildningens skatter, mer som bar trämpats af mången utmärkt man. Såsom vilkor för inträde i dessa skolor borde ovilkorligen! fordras. småskolornas minimikurs. Undervisningen i religion börde åligga presterskapet. Någon yngre prestman på orten kunde äfven beqvämligen åtaga sig undervisningen i svenska språket och de historiske vetenskaperna. -I fråga. om måtemätik, naturvetenskap och teckning måste man hek säkert kunna räkna på ett) väsentligt biträde af subalternofficerarne vid armen, hvilk allmänket synas böra vara oförbindrade at: åtaga sig ett dylikt uppdrag, och Tör hvilke. lika väl som för det yngre presterskapet, den aflöninvg, som kunde bestis, utan tvifvelskulle vara em tillräcklig eggelse att, om så :tarfvadeg, till och med förvärfva större insigter än de förut cgå. Officerare skulle ock vara d: bästa -handledare i gymnastik och -militörisk: öfningar. Jawte dessa Kunde, efter omstän digheterba; yögre magistrar, på stället boende läkare, särskilt för teckning: äfven eivilinge niötsr användas; till slut etsoch annan, son särskilt: egha e sig åt detta lärarekall; men ma: finner, atv vi icke egentligen fordra någon särskilt lärarekår för dessa skolor. Då vi förut yttrat, att skolmästaren skal vara sköolmästare och liägenting annat, så kär detta synas strida mot det bär ofvanför sagde; likväl endast skenbärt. Här är fråca om fri villiga åtagandeti Det vores ett öerhördt fel. ofa man . Ex. skulle ålägga militären att vär: skollärare; men att ban frivilligt ofta åtage: sig dör och göt döt både med nöje och skicklighet? visar dågliga erfarenheteb. — Deri. kommör, att sjelfva den militäriska kurset förutsätter de insikter, som här skulle erfördras, Likaså i afegehde på de öfrige. V: ville förut blott säga att men, såsom lärare i ex folkskola, icke skall bihöfva vara ännat är lärare: Härmed är ock frågan om folkskolelärareseminarier — för så vidt den gäller de bögre folkskolörnas behof — lätt afgjord. Man behöfver inga setoinarier i den mening hvar detta ord hittills tagits. Hvad man behöfver. är eh eller annan modellanstålt för dessa slågs skolor, bvilken tillika i viss mån kunde tjena såsofa normalskola (—seminarium). Viegaredar för vissa läroämnen en sådan uti Slöjdföreniugetis skola, söm, med något understöd, ganska lätt skulle Skunda erhålla den utvidgning , FETT RR VINT SYTT Ta ; TND