Aftonbladet – 25 februari 1857, sida 2

lens diplomati måhända torde förefallit nog burdus, låtsade icke om detta atfibud, utan anmärkte blott, att sir Charles hade mottagit ett vigtiet befäl, samt inlät sig i ett samtal om d ändringar, som användandet af ånga och af bomber i sjökrig haft till. nödvändig följd. Från detta ne kom H. M:t in på kriget, i synnerbet för så vidt det rörde Turkiet, och uttalade sin åsigt att Tuärkiet ieke vore krigets hufvudändamål, att det snarare hade en europeisk än en turkisk karakter. Det var uppenbarligen konungens tanke, att så åtminstone borde vara förhållandet. Dock måste han sedermera genomfreden hafva blifvit bittert sviken i -denna förörodan, ty freden gjorde frågan till en enskilt furkisk, utredde icke den europeiska frågan och förbättrade icke ens Turkiets ställning: Denna fred är Rysslands största seger. Dess bärar blefvö väpenöfvade, utan att det hade att bestrida mera än deras underhållskostnader; freden har: förskaffat dess fästningar ryktet för att vara ointagliga och ryska armån anseende för stor krigsduglighet. De förenade, deremot vunno ingenting annat än krigskostnaderna, och England i synnerhet vann rakt ingenting. På konungens ofvananförda anmärkning rörande krigets europeiska karakter svarade sir Charles, att i afseende på Turkiet krigets ytterligare utveckling. omöjligen kunde förutses; att, om Ryssland fortfore att hålla defensiven och. att nöja sig: med bibehållandet af furstendömenäå, det svårligen kunde från dem undan trängas. Öfverskrede det deremot Donau, så skulle Österrike sannolikt blanda sig i saken — en sannolikhet; .som. blefve visshet i häns delse ryssarne öfverginge Balkan. I detta fall skulle Österrike icke allenast lägga hinder för deras framträngande, utan sätta en gräns derför, hvarefter de förenade makterna icke mera skulle låta sig nöja med status quo i Europa. Sir Charles sade detta, emedan han visste. att de förenade. makternas. hopp, om Sverges deltagande hufvudsakligen berodde på Österrikes hållning. Konungen; söm ankåg denna anmärkning endast såsom en påkänning, svarade emollerntid ingenting -derpå. Nu yttrade sir Chärles denanmärkningen, att; i händelse kriget blefve en europeisk. fråga, Sverge, enligt hans åsigt, kunde genom sitt läge spela en vigtig rol vid dess lösningy;-att Ryssland vöre etidast fyra timätnars ångväg aflägset. från Stockbolm, och att Sverge skulle ständigt vara hotadt, så länge Ryssland egde Ålandsöarne. .. Vidare fäste han uppmärksambet på att Frankrike och England väl hade i Östersjön en stor flotta, men ringa truppstyrka, och det endast marinsoldater, hvadan det med en, fientlig flotta i fronten icke vore rådligt att landsätta en truppstyrka, tillräcklig för att taga Alandsöarne. Yttermera före: stälde han konungen, att Sverge eger en god armå och en dugtig kanonbåtellolta samt. att; om det uppträdde utan dröjsmål, frågan skulle blifva skyndsamt löst och dess eget läge betydligt förbättradt. Härpå genmälde konungen, att allt detta vore. ganska. riktigt, .men att hvarken han eller hans folk önskade eröfringar, icke ens Ålandsöarne, så länge Sverges neutralitet är tryggad. Hans ställning vore grannlaga, och ban. ville. bibehå;la den: Ryssland vore visserligen en fruktansvärd granne, men han kunde icke inse buru ett förbund med, vestmakterna skulle k.nna förbättra Sverges ställning. --H. M:tsåsigt stod icke att rubbå. Han sökte öfvertyga amiralen, att han vore lifvad af de Vvänskapligaste tänkesätt mot England, men att Han befunne sig i en ömtålig ställning, der det icke ginge an att vackla. — Det f kommerskollegium infordrade uts låtahde öfver öfverståthållareembetets hemställan till Kongl. Maj:t, om bemyndigande för nämde embete att utfärda en kuogörelse; in nefattande, i ett sammänbang jemte åtskilliga nya af detsamma föreslagna bestämmelser rörande i hufvudstaden burskapsegande bägares, bryggares och slagtares tillsaluhållunde af bröd, öl och äricka satt färskt kött, och särskilta föreskrifter, som på öfverståthållareembetet kunde ankomma, de från kong. brefvet den 11 -Msj. 1847 qvarstående bestämmelser, är datetadt den 23 Januäri 1857. Kommerskollegium har dels på skäl, som anförts uti bsgeri-. och bryggeriidkarnes yttranden i ämnet, dels ock på andra af kollegium anförda grunder afstyrkt nästan alla de af öfverståthållareembetet föreslagna nya bestämmelserna. Hufvudsumman af koliegii utlåtande innefattag i följande: s a) Kollegitm biträder det af öfverståthållareembetet väckta förslåget om upphörande uf skyldigheten för bageriidkarne att tillhandahålla bröd af alla de i förr gällande brödtaxor utsatta slag, men äfstyrker meddelandet af det ifrågastälde stadgandet angående åliggande för bemåälte idkeare att i stället bålla allmänheten tillhanda allx de brödsorter; som till daglig förbrukning i allmänhet begagnas; hemställande kollegium alltså underdånigst, att de idkare, hvilka efter vunnet burskåp, då sådant erfordras, i Stockholm såsom sjelfständigt yrke -utöfva bagerihandteringen, må, med befrielse från hittills stadgad skyldighet att tillhandabålla allmänheten vissa brödsorter, förklaras berättigade att åstadkomma och i sina försäljniogslägenheter till salu hålla bröd af hvilket eller hvilka slag som helst. d) Att kollegium icke kan tillstyrka öfverståthållareembetets förslag, att bageriidkare skulle åläggas uppgöra taxor, som icke finge under en hel ändras; kollegium anser lämpligt och billigt, att burskapsegande bageriidkare i Stockholm fortfarande bibehållas vid den dem nu tillkommande frihet, att när helst omständigheterna dertill föranleda, uppgöra nya eller förändrade taxor å de pris, hvartill bröd hos dem till salu hålles. c) Ått koll. gium icke kan tillstyrka. förslaget rörande skyldighet för bageriidkarne att meddela pölismyndigheten de prisbestämmelser, som de sina vås ror åsätta. R d) Att kollegium, vidkommande öfverståthållare