Aftonbladet – 25 februari 1857, sida 2

denna föraktade race, sade Anne entusiastiskt. Då deö gingo tillbaka, höll sig mr Bradshaw litet efter och han: anfsigte bar ett tankfullt och nästan vemodigt uttryck. Nå välv, sade Anne och såg sig om, jag gissar nästan till edra tankar. Ah, jag ser nog, miss Anine, att ni vill fullfölja den fördel ni vunnit; Och dock, fortfor han, inger mig, efter hvad jag nyss bevittnat, edra lärjungars skicklighet blott en sorglig känsla. Till hvad ändamål där n: dem allt detta? Hvad tjenar det till, ånnat än att göra dem oskickliga till den ställning i lifvet, som oundvikligen blir deras lott, att öra dem missnöjda och olyckliga ? Det bör icke finnas någon ställning i lifvet som gör det nödvändigt att: stympa själens förmåga. Hvilken ställning i lifvet som helst; som gör den fulla utvecklingen af de förmågor Gud hos oss nedlagt till en olycka — kan ej vara sund, kan ej vara riktig. Om ett sinne vill växa och vidga sig — gif det rum och låt det få följa sia inre drift. Röj det väg och hugg ned hvad som är det till hinders! Detta är en förfärligt nivellerande princip, miss Anne. ; Låt den då nivellera, låt den jemna allt — gerna för mig! sade Anne. Jag härstammar från det garola virginiska riddarblodet och är ej rädd för något. —. Det är just denna -blindhet-för faran som jag mest fruktar; och ehuru-jag för min dell är helt förtjust i er skola, fruktar jag dock att den skalluskaffa er många fiender: — och! kont blött ihåg, miss Anne, att dessa fiende: hafva ett fruktansvärdt. stöd i lägen. Jag är er hjertligt förbundens:mr Bradshaw, för uppriktigheten af detta samtal, och tackar er för er goda och vänskapliga afsigt.