Aftonbladet – 24 februari 1857, sida 3

Anteckningar från Bohuslän. IV. Offring. — Morlanda. — Patronaträtten derstädes och dess missbruk. En för alla kyrkliga embetsmän och. betjening i Bobuslän gemensam inkomst är offret... Så mycket torde enhvar känna härom, att detta utgöres af ett frivilligt sammanskott till dessa af församlingemedlemmarne. och är Jetsansma. som man på andra orter förstår ned kollekt. Men genom sättet, på hvilket letta offer utgår, utgör det en skamfläck för aela vår civilisation. De högvördige fäder, hvilkas samveten så djupt sårades af Kkungörelserhas uppläsande från predikstolen innan zudstjensten var slutad, och äfven utverkade sfskaffande deraf, hafva aldrig haft. den ringaste anmärkning att göra emot den under ull gudstjenst pågående penningeuppbörden på Herrans altare, hvilken benämnes: offring. Bevars, heter: det, det är. en: gammal-loflig sedy till och med stadgad i vista af H. M:t sanktiomerade förfättningar,; ja, i sanning! sammal måste den vara, ty sjelfva namnet likasom denna seds väsende tillkännagifver hedendom, och lofligheten är alldeles subjeksv ifrån presterskapsta sida.. Låtom: oss försöka skildra en offring i en landskyrka, sedan vi förut anmärkt; att detta vedervärdiga bruk. existerar; enligt hvad-vistro: oss känna, sndast i Göteborgs och Lunds stift. Offersöndagen är kommen och predikan är slutad. Presten nedstiger från predikstolen, sedan han derifrån i ett rörande tal lagt på församlingens bjertan den dyra, tiden, de små inkomsterna, sitt arbete i församlingens tjenst och dennas ofta pröfvade välvilja och frikostighet. m.. m., allt vederbörligen.. späckadt med bibelspråk: och för öfrigt ett uppkok på den söndagen förut gjorda egentliga begäran om offret. Presten går för altaret; för att fortsätta gudstjensten, och i stället för en el. ler par s. k. nedgångsverser sjunges en längre psalm. Nu börjas uppträdet. En och annan sf socknens magnater reser sig. i sin.bänk och gfver signal dertill., Nu stiger man ur bänkarne och i gåsmarschy män, . qvinnor och barn, vederbörligen. åtföljda af. tillstädesvarande hundar, tränger upp i koret, för att, sedan man passerat bakom altaret, der detta så är anordnadt, . eljest inom sjelfva. altarringen, på sjelfva. altaret uppstapla-småsedlar och löspenningar. För de förra erhåller. den offrande af presten vanligen en bugning:och ett smålöende; för de senare en omärklig nick. I samma: ordnivg bär det gedan af till klockarens stol, för att åt denne tjensteman lemna sitt bidrag, och sist till den nedanför stående kyrkyaktaren;. som i den framräckta: hatten mottager sina håfvor. Sedan. man sålunda