Aftonbladet – 24 februari 1857, sida 3

nya val bland ständernas medlemmar till ledamöter af kollegiet erfordra kunglig stadfåstelse. Tillgång till räkenskaperna och upplysningar i afseende på domanialkassorna och regalierna skulle icke mera lemnas dstsamme. Konungens civillista förhöjdes betydligt och faststä!des till 600.000 thaler, hvarförutan konungen fortfa ande skulle ega att förfoga öf ver räntan å ett i engelska fonder placeradt kapital å 600,000 . . Denna oktroj, hvilken, liksom den från år 1840 till 1848, skilde den kungliga kassan (domänoch regaliekassan):från landets skatte kassa, och detta med nyssnämde vilkor och bestämmelser, sätter de bögst föråldrade Hallerska lärorna om patrimonialstaten i fullaste tillämpning, så att den preussiska statsförfattningens finanskapitel jemförelsevis förefaller revolutionärt. Utan att här vilja närmare inlåta miz på debatterna mellan våra kamrar och förbundsdagen, vill jag blott erinra om, alt, såsom uti en stor mängd broschyrer och af hela den oberoende tyska pressen bevisas. denna oktroj vida öfverskrider förbundsbesluten af den 12 och 19 April 1855, hvilka, på de hannoverska junkrarnes förenledande, frarakallade reaktionen i landet. Själen i det närverande systemet, för att icke säga dess demon, är statsrådets generalsekreterare, geheimeregeringsrådet Zimmermsnn. Under striden om grundlagen på den förra regeringens tid tillkallades han från Gotha, för att rättfärdiga denna lags upphäfvande och försvara minoritetsvalen. Uti all: som derefter företogs, var han reaktionens verksammaste redskap. De många oktrojeringarne och omoktrojeringarne i vårt land bafva djupt skakat folkets kärlek för grundlagarne. Man tror icke mer hvarken på lagarnes förmåga eller deras belgd. Deraf förklaras också folkets likgiltighet vid de sista valen, hvilka förskaffade regeringen en ofantlig majoritet, hvarvid hon begagnade sig af flitiga bearbetningar och korruption. Ministrarnes förfarande att genom en godtycklig tolkning af lagen från kammaren utesluta de fordna ministrarne och deribland den moderate Stäve, under det att för ännu längre tid. tillbaka pensionerade ministrar, hvilka de haft rättighet att utesluta, funnos bland valda embetsmän , uppväckte. så högljudd harm i hela Tyskland, att ni törhända på andra sidan om Sundet förnummit ett eko deraf. . Uti det i dag upplästa trontalet påstod ministeren helt enkelt, att majoritetens i andra kammaren förfarande under förra sessionen hade gjort om intet hvarje försök att förena sig om ett nytt finanskapitel. Derföre hade man måst taga sin tillflykt till oktrojering, samt återupplifva finanskapitlet i 1840 års författning. Man har dock endast antagit en del af kapitlet och infört ett tillsvidaresystem. Nu skulle rikets finanslag definitivt regleras. Huru detta skall ske vid kamrarnes nuvarande sammansättning, är lätt att förstå. För öfrigt innehöll talet ingenting a! vigt. Skulle man vilja än ytterligare Kkarakterisera vårt närvarande system, så vore det nog att erinra om, att den aflidne konung Ernst August, hvilken under sin lifatid var känd och hatad såsom f. d. högtory. samt i Tyskland såsom sträng absolutist, nu blifvit populär i folkets åminnelse. Han var en stor fiende till den skenheliga doktrinen, och hade en fast karakter; för öfrigt var han det preussiska junkerväsendets förklarade motståndare. Då det år 1849 var fråga om Hannovers inträde i den preussiska unionen, yttrade f. d. hertigen och pären i England: Jag var tory; folket påstod att jag blifvit whig; men djefvulen må taga mig, om jag blir preussaret Den gamle he:rns sätt att uttrycka sig var nemligen något grofkornigt; i. Preussen var det rådande partiet. emot. honom, och han såg dess starkt tillväxande inflytande framskymta genom unionsfantasmagorierna , då: för tiden. Ingen har bättre tecknat den gamle Ernst August än Heinrich Heine, hvilken med lycklig humor skildrar, buru den fordne engelske dignitären hade ledsamt i Hannover. Heines Cicerone beskrifver för honom, huru Ernst August jemrar sig öfver den konungakrona, som han är dömd: att bära i Hannover: An grossbritannisches Leben gewöhnt, Sey es ihm hier zu enge. Ibn plage der Spleen, er färchte.schier, Er halt es nicht aus auf die Länge. Vorgestern fand ich ihn traurig gebächt Am Camin, in der Morgenstunde, Er kochte höchstselbst ein Lavement För seine kranken Hunde. Huruvida bans efterträdare bättre trifves i Hannover, kan jag icke bestämdt säga. Så mycket är dock säkert, att om man kan på-: st om honom: le roi Samuse, så sker detl visserligen på vår bekostnad. H. Anteckningar från Bohuslän. IV. Offring. — Morlanda. — Patronaträtten derstädes och dess missbruk. YA gen nn open fp ng