Aftonbladet – 24 februari 1857, sida 3

träder man :ter in i sina bänkar. Allt tills går under sorl, trängsel och kniffningar sarat stundom ett och annat mera störande uppr träde. När allt är siut, och presten, genom upprepade omskådningar, förvissat sig om att inga tolfskillingar eller slantar mera äro att vänta denna gång, gifver han tecken till psalmens afbrytande, och vändande sig till församlingen, låter han åter höra det högtidliga: -Låtom oss tacka och bedja! etc. Mången skulle tro att detta är en dikt, och att sådana uppträden vore omöjliga år 1857 i en lutersk kyrka och under fullt pägående gudstjenst. Men de upprepas dock flerfaldiga gånger om året uti hvarenda landtkyrka i de båda ofvannämda stiften och reguliert påsk-, pingstoch juldagarne, då det är päastorerna sjelfva som äro offertagare. Det är ju en parodi på all förnuftig gudstjenst; en verklig hädelse, att förvandla sjelfva altaret till en uppbördsdisk; Och dock bar veterligen ingen stämma höjts till afskaffande af detta vanhelgande af det keliga rums met; så hafva å ena sidan vinningsbegäret och vanan å andra sidan kunnat förslöa all känsla af det anständiga. Vi tänka oss just en bildad utländning såsom åskådare af ett dylikt spektakel. Ve oss! med hvilken smälek vi skulle öfverhopas. Hvilka begrepp om den för sin högtidliga värdighet så mycket prisade svenska gudstjensten skulle göra sig gällande! Först under predikan den. med sin pinglande bjellra om en-slant tiggande håfven framför näsan på hvarje andäktig åhö-s rare, och sedan under psalmsången en skara sorlande allmoge, trängandes emellan altaret och altarringen, för att på det förra kasta penningar åt presten! 1 landets fäder! skall sådant räcka länge? Men en sådan offring ifrågakommer äfven nästan söndagligen såsom liqvid för vissa presterliga förrättningar, t. ex. i kyrkan skeende barndop och kyrktagningar, och verkställas alltid sedan presten, nedkommen från predikstolen, åter gått för altaret. På ett ställe, det var i Morlanda kyrka på Oroust såg jag dock samma offring verkställas ej blott dä, utan äfven under ingångsversen och sjelfva gradualpsalmen, och den. förra var dertill psalmen, 330, v. 4: Ära ske Fadreny ete., då församlingen, såsom vanligt, under den högre lofsången reser gig från sina plats ser. Dä tycktes mig oblygheten gå öfver alla gränser, och jag kunde ej underläta att taga reda på orsaken till denna ytterligare skärpning af det i sig sjelft gemena missbruket: Mig svarades, att i Morlanda måste alla barn döpas i kyrkan, emedan faddrarnes offer der belöper sig till mera, än hvad som eljest plägar gifvas, då dop verkställes hemma eller i prestgärd, men tillika att vederbörande fadds rar blifvit förständigade att lemna kyrkan så snart: offring blifvit fullbordad. Detta förständigande lärer härröra från en af ortens rövincialläkare, för någon tid sedan, med ans edning af ett barns i kyrkan genom, den starka kölden inträffade dödsfall, gjord anmälan om oskicket att i flera timmars tid, d..v. te under hela gudetjensten, hålla de nyfödda varelsernå utsatta för en oblid temperatur. Men, i det enklaste folkvetts namn! Vill man då bibehålla den barbariska seden att släpa de späda, kanske knapt en dag gamla barnen till kyrkan, hvarföre då icke låta den olycksaliga offringen verkställas genast efter dölseakten och före högmessans begynnelse? innag då inga upplysta män på orten; finnas inga sådana ibland svenska kyrkans presterskap, att icke tala om domkapitlet i Göteborg, som kunna sätta en bom för dylika vidriga galenskaper? Någon tids uppehåll vid Lysekihls badort satte mig i tillfälle att flera gånger besöka det ej långt härifrån belägna Morlanda, och jag famn några andra än här nämda kyrkliga förhållanden derstädes förtjente att blifva allmännare bekanta. Pastoratet är patronelt. Det kan man .se på kyrkan. Lyckligtvis lära blott tvenne patronella gäll finnas i hela länet, nemligen Morlanda och Hjertum. En hvar känner de besynnerligheter, som. alltid åtfölja detta en enskilt persons herradöme, öfver en församling, och huru denna-senare -merendels får vänja-sig. vid umbäranden i sådana saker; som det tillhör patronus att anskaffa, nemligen kyrkor och prester: I Bohus:län kommer ytterligaro:.en högreö beskatthiog på den uti de patronella pastoraten bos satta allmogen, emedan den måste till patronus utsöra sin: kyrkotionde: in natura, då dön annorstädes, enligt: gaml privilegiers löser densamma med 1 rår bko tunnamFör den således, på patronernas magasin ingående betydliga! spanmålsskatt skulle man väns sat sig få se de ståtligaste kyrkor i länet, ty patroaatsbrefven innehålla: alltid, att: kyrkans: inkomster -kola! till: dess-förbuttring användas. En blick på Morlanda kyrka visar huru sådant uppfylles. :--Gammal, ruskig.och förfallen synes-hon icke: Hafva fått stor endel.af de många tusende tunnor stridt korn patronerna för hennes räkning uppburit sedan. år 1648, då hon stäldes under förmynderskap. Numera alldeles för liten för den ökade, folkmängder, har påyrkan om. hennes ombyggnad förevarit; men naturligtvie rönt motstånd från vederbörandes sida, med mindre församlingen sjelf vill bestrida kostnaden. Process härom pågår nu som bäst. Samma lärer förhållandet vara. äfven med de patronella kyrkorna i ofvanvemälda Hjertums pastorat. Der vill patronus, en f. d. köpman ifrån Göteborg, åt församlingarne, öfverlemna de nära odugliga kyrkorna med deras ifrån su utgående inkomster, men ingalunda afstå ifrån -ättigheten att till dem nämna. prest. Det är enlast för rättigheternas skull de äro patroni-. och be.rakta dessa såsom en ren händelsyara. Detär besynaerligt huru ambitionslöså menniskorna nu för tiden Aro i frågor om skyldigheters utgörande, ochi synaerhet kyrkopatronerna! I fordna tider satte dessa en ära uti att på allt möjligt sätt vidmakthålla och pryda. Gudshusen; numera vilja de knapt, der såtarfvas, slå spik i vägg. Hvem kan då undra på, om ienna patronatsrätt, denna sorgliga lemning. ifrån feodaltiden, stridande lika mycket emot begreppen.af medborgerligt som kyrkligt samhälle, blifvit ett förenål för nutidens bittraste ovilja? Hvem skulle icke ned glädje se denna ruttna och föråldrade och med r samhällsförfattning i öfrigt så oförenliga institun försvinna? Måhlända äro vi också icke så alldees långt härirån. Om jag. ej. misstager mig, har: egeringen nyligen inforårat upplysningar öfver de srunder, hvarpå. de särskilta patronrättigheter, till syrkor inom riket stödja sig, jemte dermed sammanrängande förhållanden.. . Vi förmoda detta vara förta steget till dessa onaturliga rättigheters upphäfrande, särdeles som det derunder nog kommer, att visa sig, det flertalet af nämda grunder är särdeles säkert. Åtminstone kan man hafva sköäl.till en så