Aftonbladet – 17 februari 1857, sida 2

I brott! Broder Bonnie, jag fruktar du är en stötesten, öfver hvilken mer än en själ skall störta ned i helvetet. Jag är öfvertygad, att du inte sjelf tror på dina bevisningar ur gamla testamentet. Du måste inse att det ej har ringaste afseende på ett slafveri sådant som det vi hafva här i landet. Det finnes ett fruktansvärdt språk som säger: Han föder sig af aska; ett bedrägligt hjerta har ledt honom vilse, så att han icke kan uppgifva sin själ, icke heller fråga: Har jag en lögn i min högra hand? Den värma hvsrmed fader Dickson talade, i förening med den vördnad han allmänt åtnjöt, gaf em mäktig styrka åt hang ord. Lär saren lärer derföre ej förundra sig att höra, det fader Bonnie, lättledd och lättrörd som han var, gret vid berättelsen och skakades af uppmaningen. Icke heller skall ban förvånas att höra, det fader Bonnie tveane veckor derefter stod i liflig handel med samme slafegare om två eller tre nya arbetare. Slafbandlaren hade gjort den lyckliga upptäckten, att domedagen ännu inte var för handem och fader Bonnie lugmade sig med att Noak, då ban vaknade från sitt rus, sade: förbannad vare Kanaan I Ännu ett uppträde återstår oss att skildra innan vi afskeda deltagarne i ofvan beskrifna camp-meeting. Vid en sen timma sågs gordonska vagsen rulla fram åt den tysta af måaen blott halft upplysta skogsstigen. Harry, som långsamt kom efter till bäst, kände en band lägges på höstens betsel, Han ryckte plötsligt till och stannade, Ah Dred, är det du? Hur vågade du — hur kunde du vara så oförsigtig? Hur vågade du komma hit, då du visste att det kunde kostat dig lifvet ? Lifveti utropade den andre, hvad är ett