Aftonbladet – 12 februari 1857, sida 2

på dem, som angå den Jagstiftande och utöfvande maktens rätta gränsor.. Den sällsynta lycka,, — heter det slutligen — som detta arbete gjort, då det af alla politiska partier bland författarens landsmän moitagits med tack-samhet, grundar sig ej blott på fyllandet af ett er-kändt behof inom den svenska litieraturen, utan lika mycket på författarens fördomsfria behandling: af det intressanta ämnet och på den grundliga skarpsinnighet och flit, hvarmed källorna blifvit begagnade till bildandet af ett helt i ett lätt öfverskådligt sammanhang., — Svenska Tidningen fortsätter såsom god taktiker sin manöver, för att söka blanda bort den Klöfverskjöldska saken. Efter att först i hufvudfrågan ha helt enkelt förklarat för axiomatiskt klart hvad som i sjelfva verket är en orimlighet, hakar den sig begärligt fast vid enstaka ord och uttryck, för stt under ridten på dem kunna antaga en triumferande: min och ge sig ett sken af att ha fortsatt den. egentliga diskussionen och behållit sista ordet.. I det vi förbehålla oss, att en annan dag åter-komma till det ämne, hvartill Klöfverskjöld-ska saken ledt oss, nemligen militärbefordrin-garne i allmänhet, skola vi nu endast i för-bigående kosta ett par ord på den vidlyftig: deduktion, bvarmed Svenska Tidningen för i dag vill visa, att vi gjort oss. skyldiga till motsägelse, då vi omtalat och i allmänna drag karakteriserat åtskilliga nyare företeelser p det nyssnämda området. En motsägelse existerar verkligen, men icke mellan våra egna. yttranden inbördes, utan emellan dessa yttran-den och Svenska Tidningens framställning af dem. Svenska Tidningen har nemligen, då vi talat om ett system, karakteristiskt betecknadt genom åtskilliga drag af -godtycke, favoritskap och otillbörliga konsiderationer, belt behändigt drifvit vårt yttrande in absurdum och framstält det så som hade vi talat om ett system af idel orättvisor, hvilket, såsom vi redan en gång svarat, vore en orimlighet och omöjligt att genomföra... Men om det äfven icke är möjligt att vid alla, eller ens de flesta, förekommande befordringsfrågor afgöra dem så att rättvisam kränkes, så berättigar dock redan den omständigheten, att flera sådana fall inträffat: der detta egt rum, att tala om ett felaktigt: och klandervärdt system. Detta öfverensstäm-mer med det vanliga språkbruket, i fråga om: flera olika förhållanden. Man kan mycket. väl anse ett regeringssystem för landsförderf-ligt och skamligt, utan att derföre mena, att. hvarje särskilt regeringsåtgärd, som vidtages. af det systemets upprätthållare, skall vara fientlig mot landets bästa eller kränka dess. heder. Man kan t. ex., för att vända oss till det publicistiska området, anse den oförliknelige -korrespondenten för en systematisk lögnare, utan att derföre påstå, att nödvändigt hvarje rad han skrifver eller hvarje särskilt satsperiod innehåller en osanning. Man: kan betrakta Svenska Tidningen såsom en: systematisk förfäktare af junkerpolitiken, utan att derföre tro, att hvarje artikel, hvarje notis: eller till och red hvarje annons i bladet har ett junkerligt syfte. Vare detta nog sagdt med afseende på Svenska Tidningens vidlyftiga tal om ordet system; till system.et sjelft skola vi snart få tillfälle att återkomma.