grundat mera eller mindre klandrande omdömen, bortfallit; hvarförutan sockenstämmonämdens påståen-de, att frågan om hufvudstadens folkskoleväsende blifvit så fullständigt undersökt och utredd, som gerna varit möjligt, synes, efter hvad ofvanstående underdåniga framställniog visar, icke vara med verkliga förhålAandet öfverensstämmande. Då konsistorium af Kongl. Maj:t blifvit ålagdt satt yttra sig öfver det af sockenstämmonäneden afgifna förslaget, men icke öfver ordningen af. detta ärendes behandling, kan man med skäl tycka, att den nu anförda inledningen å konsistorii sida varit öfverflödig; men efter den finnes, kunna vi ej underlåta att något närmare belysa de deruti förekommande uppgifterna. Konsistorium klagar öfver att de ytterligare upplysningar,, som utgåfvos af revisorerna öfwer 1851 års fattigvårdsförvaltning, icke blifwit af sockenstämmonämden remitterade till avederbörandes hörande, innan ärendet an;mäldes hos öfverståthållaren. Men konsistorium synes glömma, att de anmärkningar, som i sjelfva revisionsberättelsen blifvit framstälda rörande folkskolorna i hufvudstaden, ganska vidlyftigt blifvit bestridda och besvarade af ordningsafdelningen inom stadsnämden (hvilken för tillfället, bland andra, inom sig räknade en så sakkunnig person som t. ex. kyrkoherden Nordlund), och att de ytterligare upplysningarne icke innehöllo någonting nytt af sådan beskaffenhet, att det bort kunna föranleda någon slags remiss, utan i hufvudsaken blott utgjorde ett beriktigande i vissa :delar af ordningsafdelningens svaromål. Sockenstämmonämdens åtgörande grundades för öfrigt mindre på de ytterligare pplysnin garne än på sjelfva revisionsberättelsen, och 1 afseende på denna hade tillfälle till svaromål både funnits och ampelt begagnats. Detta kunde ju icke fortsättas i oändlighet? Konsistorium klagar vidare öfver, att för:samlingsskolstyrelserna och folkskolelärarne icke blifvit hörda i ämnet. Men konsistorium synes glömma 1) att dessa skolstyrelser och lärare, hvilka icke varit den sedermera nedsatta komitån lika obevågnasom konsistorium, utan tvärtom med den största beredvillighet gått komiterade tillhanda med upplysningar, till en början i sina meddelanden till komiterade haft tillfälle att upplysa om alla folkskolan rörande förhållanden; och att de äfven häraf begagnat sig, synes bland annat deraf, att t. ex., såsom vi händelsevis särskilt hafva oss bekant, ensamt de meddelade upplysningarne från en enda församling (Maria) upptogo icke mindre än 69 skrifna halfarkssidor, således betydligt mera än konsistorii nu till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga utlåtande (), och väl minst 10 å 12 gånger mer än konsistorii vanliga treårsberättelse om folkunderningen i hufvudstaden, 2) att skolstyrelserna före frågans afgörande på sockenstämmorna erhöllo del af komiterades betänkande och förslag och således hade icke blott tillfälle, utan äfven en direkt uppfordran att göra sin röst hörd, i fall de så önskade. Det är icke konsistorium obekant, att särskilta sammanträden af skolstyrelser iör detta ändamål höllos, och flera af de verksammaste ledamöterna i skolstyrelserna både på sockenstämmorna och på de offentliga sammankomster, som på börsen höllos för frågans diskuterande, läto höra sina tankar i ämnet. För öfrigt lärer det mindre hafva varit af sockenstämmonämden eller öfverståthållaren, hvilka endast hade att utreda och förbereda frågan, som något utlåtande från skolstyrelserna bort infordras, än af de egentligen afgörande auktoriteterna, sockenstämmorna eller Kongl. Maj:t. Men enligt hvad konsistorium sjelft anfört, förföll denna fråga på sockenstämmorna (utom på en), förmodligen emedan sockenstämmorna väl begrepo, att ett skriftligt utlåtande icke gerna kunde komma att innehålla stort mera upplysningar, än de på sockenstämmorna personligen närvarande skolstyrelseledamöterna voro i tillfälle att meddela. Kongl. Maj:t, som icke heller remitterat ärendet till skolstyrelserna, utan till konsistorium, synes hafva varit af samma mening. Hvilkendera auktoriteten vill nu konsistorium anklaga för försumlighet ? För vår del bekänna vi, att vi verkligen väntat, att K. M:t skulle göra remiss till församlingsskolstyrelserna, eller åtminstone anbefalla konsistorium att officielt inhämta :deras-tankar i ämnet; och ehuru vi, på de grunder som ofvanföre anförts, icke tro att detta egentligen skulle föranledt några nya upplysaingar af mera väsentlig vigt för fråfans afgörande, beklaga vi att så ej skett. örunderligt är, att konsistorium, som synes lägga så stor vigt på demna omständighet, icke sjelft infordrat skolstyrelsernas utlåtanden för att bifoga sin egen skrifvelse till K. M:t. Hvad skulle kunnat hindra konsistorium derifrån? Visserligen hade detta varit lika. både befogadt och upplysande, som t. ex. att — såsom på ett ställe sker — efter en dansk författare citera ur.en engelsk författare något som bevisar platt ingenting (sel framdeles)? Men med den kännedom vi ega om de både enskilt och offentligen uttryckta Åsigterna hos åtskilliga bland de mera framstående ledamöterna af folkskolestyrelserna i hufvudstaden, befara vi att ifrågasatta utlåtanden icke skulle kommit att-alldeles öfverI ensstämma med konsistorii eget. Borde ej konsistorium, som så ifrigt förordat skolstyrelsernas hörande, när det. gält att få ett skenbart argument — så långt det går — emot I sockenstämmonämden, öfverståthållaren, sockenstämmorna och K. M:t eller någondera af dessa auktoriteter, för sakens skull hafva hafi sig angeläget, att ändock bringa skolstyrelsernas tankar till K. M:ts kännedom? Konsistorium klandrar vidare, att öfverståthållaren nedsatte en komitå för frågans utredande utan konsistorii hörande, och utan att församlingarne eller skolstyrelserna eller folkskolelärarne fingo utse ombud att i komiten deltaga. Föreställom oss em komite, bestående af en af konsistorium, en af folkskolelärarne, en af hvarje särskilt församling och () Häraf finner man äfven, att de af kamitorada he