SS ATVER OBVER De BB UN Utrikes Korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 3 Febr. Dog politiska väderleken är här ganeka Jugri, vaen den är derjemte otreflig. Sedan de yitre svårigheterna blifvit minskade (jag VågIT ej säga löste), synes man vara mycket benägen att skörskåda vär inre ställning och att ej betrakta denna just i rosenrödt. Hos ganska många rör sig den tanken, att någonting bör göras i afseende på vår politieka ställning, att denna stälining ej kan betraktas såsom definitiv. Man börjar med ett ord att tro, det tidpunkten för en större frihet är inne eller åtminstene nära förbanden, Detta är en rörelse i opiniozer, på hvilken jag redan förut fästat er uppmärksamhet. Denna nörelse är svag, föga märkbar isynnerhet, men detta oakisdt fullt verklig. Å andra si -dan döljsr man ej för sig svårigheten att realisera den förändring, hvars lämplighet och behöflighet man inser, och detta vida mer i fraintidens intresse är i det närvarandes. Man är till och med föga lugnad i afseende på Löljderna af denna större fribet, hvilken man, ifrån en allmän synpunkt betraktad, åstundar och anser lämplig; ty oaktadt det skenbara lugnet i ställningar och förhållanden, tror Frankrike sig ännu icke vara fritt från ett revolutionärt, republikanskt, socialistiskt jäsningeämne, och det har enligt min tanke bäruti fulikomligt rätt och vet ej rätt hvilket vore att föredraga: ett system, gom fortfore att söka qväfva detta jäsningsämne, eller et system, som lemnade detsamma all möjlig utveckling. Det har någon gång inträffat, att skepp tagit eld i lastrummet; då har man vid svårare fall sett besättningen öfverväga huruvida man borde öppna luckorna, eller ej fasthellre hålla dem hermetiskt tillslutna. Några ha då sagt: Man måste öppna dem, för att derigesom kunna släcka eldem, De an dra ha häremot invändt: Om vi öppna Imekorna, så komma lågorna knappt i beröring med luften, förr än denna tjenar dem till en slags blåsbälg. Elden kommer då att bii förförlig, och vi kunna ej bli herrar öfver densamma. Nå väl! detta är just en trogen bild af hvad som i detta ögonblick försiggår inom dea del af vårt land, som sysselsätter sig med politiska betraktelser; men man har mycken anledning att befara, det luckornas tillslutande, så hermetiskt detta än må ske, inga!umda qväfver elden; oeh vore det ej i sådant fall bättre att öppna dem, under det man ännu finner sig vara stark, än att blottställa sig för att se dem sprängas i ett ögomblicek då man ntilläfventyrs känner sig svag? Detta är en vigtig fråga. Jag talade för några dager sedan härom med en person, som står regeringen ganska nära, och han slutade diskussionen med följande fråga, ett verkligt argumentum ad hominem: Antag att kejsaren kallade er till råds i detta fall, hvilket råd skulle väl ni på samvete vilja gifva honom? Jag kände mig härvid förlägen om svaret. Genom en ideförbindelse, snarare instinktartad än resonnerad, har Vergers mordgerning öppnat en ny utsigt för våra politici. Omedelbart efter händelsen bar mer än en förklarat den härröra af klerikal socialism, underblåst af politisk socialism, och man inger lätt, att mordförsöket på erkebiskopen a! Matera, äfven anstäldt af en prest, i förening med de detaljer, hvarmed detta senare brott illustreras i åtskilliga utländska blad, och hvaraf skulle följa att mazzinismen inträngt inom. presterskapet, icke är egnadt att försvaga den opinion, hvarom jag talat. Mari har ej underlåtit att berätta, det kejsaren hade på ett vidskepligt sätt blifvit gripen af den dolkstöt, som dödade erkebiskopen af Paris. Att han deraf blifvit gripen, är möjligt; men ingenting gifver tillkänna, att han deröfver blitvit förskräckt, ty aldrig tillföreme: har han på ett så enkelt sätt promener.at omkring i Paris som nu; han ädagalägiger härvid en otrolig bekymmerslöshet. För :öfrigt tror jag den guvernementala sferen i mer elivry mindre mån inne på denna synpun kt; af en mera utvidgad frihet, hvarom Jag nyss. talat, och min tanke är, att inom konseljen kejsaren ej är den minst benägne för en :åylik utvidgning, för det nuvarande styrels esiättets liberalisering, och detta mitt sätt att uppfatta förhållandena delas af flere. Frigan har flera gånger varit å bane inom sammantäden emellan regeringens medlemmar, oeh sist förklarade motståndat har ej kommit fråm hans, maj:ts sida. Så ha åtminstone persover, i tillfälle att känna förhållandet, mer än en gång försäkrat mig. I def .ta afseende fortfar doktor Verons bok Quatre ans de regne, ow en sommes nous? ännu att ti) Idraga sig en viss uppmärksamhet. Siscle gör sig något lustig öfver doktorns liFjeralism. Jag är visserligen långt ifrån att fög,ga alltför stor vigt på den fordne operadirektören, och medgifver, att det ligger närgonting pikant i att öfverraska denna politi:ska personlighet på bar gerning och förvunrnen att ha yttrat saknad öfver det parlamentariska systemet; men det är icke mindre sant, att doktorn länge jagat på politikers mark, att han der förvärfvat sig ett godt väderkorn, som ej är att förakta, och att han öfver olägenheter af att lemna de stora statekorporationerna utan nationelt inflytande, saxst öfver de vådor, som deraf kunna uppkomma, då kronan skall öfvergå på ett annat hufvud — anställer ganska riktiga betraktelser, och hvilka säkert väckt uppseende på högre ort. Net är äfvenledes ei mindre sant att hans